Julia

I torsdags kvall satte jag mig pa ett flyplan mot Los Angeles. jag var riktigt nervos, spand och forvantansfull. det var en lang flygtur som jag lyckades sova mesta delen av. nar vi val kom fram sa klev jag av planet och borjade ga mot rullbanden med alla vaskor, det var namligen dar de skulle vara och mota mig. jag fick ganska snabbt min vaska och sedan vantade jag, och vantade, och vantade. Sedan kom det fram en man med en skylt dar det stod mitt namn, han visade sig vara en chauffor och jag foljde med honom ut till hans limo. oj vilken bil!! han tillhorde ett foretag som i vanliga fall bara kor kandisar och som bara tar emot bestallningar fran stora foretag: och dar satt jag. naval, han var valdigt trevlig och resan gick fort. Han berattade om alla kandisar han kort och alla kandisar han kande. Nar vi efter ca 30 minuter kom fram till huset var klockan halv tva pa natten. Pa dorren satt en lapp: dar det stod att dorren var olast och att hon (mamman) var uppe. Sa, jag gick in. den forsta som motte mig var jack russel terrier zoe och darefter mamman. Vi pratade lite och hon visade mig runt pa nedervaningen. Sedan gick jag och lade mig. Gissa om det var svart att sova. Men trott som jag var sa somnade jag till sist.

   Nasta morgon vaknade jag vid nio tiden, tog en duch och samlade mod till mig sedan gick jag ut till dem. Den forsta jag sag var Dylan. Han stod mitt I hallen med ett stort, stort smajl pa lapparna. Bakom honom stod hans papan och mamma. Jag halsade pa dem och sedan visade  Dylan mig sitt lekrum. Nar jag kom tillbaka efter rundturen hade Catherine vaknat, hon ar den au pairen jag ska byta av. Vi at frukost tillsammans och sedan tog pappan med sig Dylan till parken sa att jag och Catherine fick vara lite sjalva. Vi akte till en mataffar och handlade lite och nar vi kom hem gjorde vi mat. Da kom ocksa Dylan hem och at med oss. Efter maten tog Dylan en tupplur och efter den gick vi till poolen och badade, jag, Dylan och Catherine. Lite senare pa kvallen gick vi ut och at allihopa. Super god mat.

   Dylan ar underbar, helt fantastisk. Jag har inte hunnit traffa foraldrarna sa mycket annu men de verkar valdigt trevliga.

Idag, dag 2, akte familjen till en fotograf och var borta hela formiddagen. Jag pratade med mamma och at mat med Catherine. Sedan kom familjen hem och jag och Catherine tog med oss ylan till ett kopcentrum har I narheten. Jag kopte tva fina trojor, gick pa target, at youghurtglass (finns overall har) och lekte med Dylan I en lakpark. Nar va sedan kom hem gjorde vi 3 mat. Dylan at macaroni and cheese och jag och Catherine at mexikansk mat med kyckling. Det sag ut som crepes med kyckling i. sedan tittade vi lite pa tv med Dylan innan det var lagg dags. Vi bestamde att jag skulle lasa en bok och sedan skulle Catherine komma in och lasa en och sedan lagga honom. Sa dar var vi, han valde bocker och vi skulle borja lasa just som zoe, hunden hoppade upp I sangen. Dylan ar inte alltid sa snall mot henne och drog henne hart I orat och I palsen. Nar jag sa till honom borjade han STOR grata. Herregud. Catherine kom upp och vi pratade lite alla tre. Sedan laste jag boken for honom och nu sitter jag har.

   I morgon ska jag aka med Catherine till en av hennes kompiar som bor vid havet. Mer an sa vet jag inte riktigt vi kanske ska ga pa en barbeque, well see.

Jag langtar hem otroligt mycket, och tanker pa er alla.

så vad har hänt sen sist?

mamma mia med mamma i en fullsatt tierps bio. popcorn till en mysig film. släktkalas i sandby med bullar och marängtårta. regn. ännu mer regn. thaimiddag med gustaf och tjejerna från baden. mys med emma. packning. väga packning. packa om. växla dollar. spa. os. vykort från evelina. bröderna börjar skolan. föräldrarna jobbar. tusse bits. 
   & mer? ja just det: jag åker på måndag!

hur säger man hejdå till sin allra bästa vän? sin allra, allra bästa vän. jag har gjort det men kan fortfarande inte förstå det. jag kan inte tänka mig att jag ska vara utan dig i ett år. ett helt år. eller ja, tillochmed lite mer än ett år. det gör ont att tänka på. hur säger man att man kommer sakna personen av hela sitt hjärta? hur säger man att det känns som att hjärtat går sönder? hur säger man att man redan känner sig halv?
   men trotts detta var jag inte ledsen då jag åkte hem ifrån dig i söndags kväll. jag var hoppfull, jag var förväntansfull men framför allt: jag visste att du kommer vara där när jag kommer hem. och då förstod jag. det handlar det inte om att säga hejdå, det handlar om att det kommer ta ett tag tills vi ses igen. men det kommer vi att göra. och därför var det sista vi sa till varandra: vi ses. och att jag älskar dig av hela mitt hjärta. min älskade Mimmi.