Julia

Om jag ska beskriva Lördagen med ett enda ord så säger jag stress. Joanne var stressad till tusen och fick det lite fint att gå ut över dem som var i hennes närhet, nämnligen Anna och mig. Hon stressade fram och tillbaka, oj, oj, oj allt var så jobbigt och hur skulle hon hinna? "Julia varför sitter du här med Gavin? Lägg ned honom och röjj upp i hans rum istället för att bara sitta där!" Men helt plötsligt kom hon på att hon måste ju åka till frisören och föna håret- för det är ju av högsta prioritet då man är sönderstressad. Men, men efter några mindra nervsammanbrott så var vi redo. Köket var fullt av mat och serveringsfolk, Dylans lekrum var fullt av dricka och tillhörande bartender och huset var fullt av folk. Jag själv var till en början fotograf, sedan barnpassare och tillsist så trött att om inte min älskade Anna varit där så hade låst in mig på toaletten och gråtit. Men allt gick bra, Dylan betedde sig och Gavin grät inte mer än vanligt. Själva cermonin var jätte fin med ljuständning, sånger och fina tal. Kantorn, som "prästen" kallades fick under mitten av cermonin höra Mark säga "speed it up!" = skynda på! Och blev då så stressad att han tydligen glömde säga en hel del, men men det skulla jag säga är en helt naturlig reaktion.
   Vid nio-tiden började huset bli tomt på gäster och vi kunde pusta ut. Efter att vi hjälpt Joanne plocka undan den kvarvarande maten så drog jag och Anna oss in på mitt rum med en stor skål godis. När vi sedan satt med varsin klubba i handen så började vi prata om festen och hur olika folk är, på ena sidan har vi Joannes underbara föräldrar, på andra sidan Marks, hmm, lite mindre underbara föräldrar, vi har Joannes kompisar som beter sig som fjortisar och skriker högt "Oh my goooooooood!" om allt de hör, Marks arbetskompisar som pimplar drinkar, några som genomgått alldeles för många plastikoperationer, några unga, några äldre, några som inte kan sluta prata, några som proppar munnarna fulla med mat för att slippa prata, och mitt i allt detta har vi lilla Gavin- som förmodligen bara önskade att allt ståhej skulle ta slut.