Heavy traffic
I måndags började jag dagen med en bilresa till Westwood och UCLA. Väl där fick jag träffa alla mina underbara klasskamrater. Alla är så trevliga och glada jämt- det är helt underbart! Vi får upgifter av vår lärare som vi ska sitta och diskutera två och två men vi är alltid klara så fort att vi hinner sitta och prata med varandra. Det är så intressant att höra om varför dem är här, hur dem har det, vad dem gör om dagarna och vad dem tycker om USA. Jag kan berätta så mycket som att det finns många åsikter om USA och amerikanare.
Efter skolan hämtade jag upp Dylan. Han sov middag och sedan bar det av mot karate lektionen. Herregud vilken tid det tog att komma dit! Helt galen traffik! Som tur var åkte vi tidigt men vi var ändå 10 minuter sena. Vi körde och stannade, körde och stannade. Helt plötsligt säger Dylan: ”Come on cars, I’m not playing this game anymore!” Ojojoj, vad jag skrattade! Men eftersom vi satt så länge i bilen hann vi prata mycket och det resulterade i att Dylan nu kan säga: hur mår du och jag mår bra, hur gammal är du och jag är tre år, plus en hel del ord som till exempel flygplan och mormor.
Efter karaten blev det en omgång Cinderella vs. Sleeping Beauty innan vi åt middag tillsammans med mamma Joanne.
