Julia

I början av den här veckan bestämde jag och min underbara vän Anna att vi skulle ses på fredag kväll hos henne I Santa Monica. Joanne berättade att jag kunde få låna hennes bil och jag tänkte optimistiskt att jag skulle ta mig ut på the freeway under veckan och träna inför Fredagen. Men hux-flux var det torsdag kväll och jag hade fortfarande inte kört något på motorvägen. Jag pratade då med Joanne och vi bestämde att på fredag morgon skulle jag köra motorvägen, tillsammans med henne, då jag skjutsar Dylan till skolan. Också kom fredags morgonen och vi satte oss I bilen. Jag körde ut på den 6-filiga monstervägen, åkte på den I ca 5 minuter innan vi svängde av för att komma till skolan, sedan gjorde vi samma sak hemmåt. Efter det träffade jag Mariana och Annabelle och vi åt lunch tillsammans. En timme senare och 15 dollar fattigare kom jag hem med en trött 3.5 åring. Han var så övertrött att det verkade som en omöjlig uppgift att få honom att somna. Men efter mycket om och men somnade han till slut. Efter att han vaknat satte vi oss I bilen och åkte över till Annabelles hus. Där lekte barnen tillsammans I ett par timmar innan vi rörde oss hemmåt. På hem vägen så slog det mig att kör jag inte till Anna själv så kommer jag inte dit och då tändes en gnistra och jag kände jag att nej fy tusan, jag ska bevisa att jag klarar det här! Så väl hemma satte jag mig tillsammans med Joanne som beskrev vägen för mig, plus att hon skrev ned den, vi har en gps men hon trodde att det var lättare att köra efter hennes beskrivning. Sen är det så att om jag tar en annan väg än den gps har plockat fram åt mig så räknar den om och hitter nya vägar från där jag befinner mig. Så lite lagom nevös sätter jag mig I bilen och det första jag gör är att köra fel, eller rättare sagt jag glömmer att kolla på Joannes beskrivning och åker iställer efter Gps:en. Men som tur var vart det rätt ändå, freewayen jag körde ut på sammanskopplades med den Joanne ville att jag skulle köra på så där ifrån följde jag hennes instruktioner. Och jag körde, och körde och körde. Tills jag ca 30 minuter senare var framme hos Anna. Då jag klev ur bilen var mina ben spaghetti. Men jag klarade det!! Och ni ska inte tro att jag låg och fegkörde I en fil hela vägen utan jag bytte faktiskt fil flera gånger.
     Väl framme hos Anna gick vi ned på Montana avenue hela vägen till Third street, där vi åt mat på en jätte mysig italiensk restaurang. Där satt vi utomhus klockan 8 på kvällen utan att frysa, det var helt underbart! Efter middagen gick vi runt lite på gågatan och tittade på alla gatumusikanter och dansare innan vi gled in på en biograf för att se filmen “My bestfriends girl”. Det började bra med att klantiga jag välter vår cola och popcornförpackning. Bara några få popcorn ramlade ur men det var värre med colan. Jag hade nämligen lyckas välta den rätt över en skål med massor med små ketchup förpackningar som nu badade I cola och isbitar. Det såg så roligt ut att vi inte kunde sluta skratta. Men jag tog mig iallafall fram till disken och berättade vad som hänt och vi fick en ny dricka. Tack, tack!
     Filmen var ingen höjdar rulle men ändå helt ok. Den började 22.30 och slutade inte förens klockan 00.30, då knallade vi I sakta mak hem till Anna och när vi skulle smyga in gick alarmet igång, oh my så diskreta vi var. Men, men roligt var det!