Julia

I Lördags morse klockan 6.00 började mitt alam ringa och därmed var det dags att stiga upp. Jag klädde på mig, hämtade upp tjejerna och åt efter det en Starbucks frukost i bilen.  Ca 2.5 timmar senare var vi framme i San Diego och deras berömda zoo. Vi gick in och sedan tittade vi på elefanter, giraffer, lejon, pumor, noshörningar, zebror, vargar, koalor, kängurur och mycket, mycket mer. Tiden rann iväg och vid 4-tiden begav vi oss mot motellet vi bokat.

    och vilket motell sedan!  Då jag gjorde bokningen för 4 personer så fick jag frågan om vi ville ha ett eller två rum, ett rum tänkte jag skulle vara bättre för då behöver vi inte dela på oss- så ett rum bokade jag. Vi var egentligen fem personer men vi bestämde att boka ett rum för fyra och sedan ta med en luftmadrass. Saken var bara den att då vi chekade in upptäckt vi att det bara fanns EN säng: WHAT?! En dubbelsäng var det visserligen men ändå, så vi gick ned till disken och berättade att det nog blivit ett missförstånd. Nej sa hon, vi tillåter fyra personer att sova i samma rum, det faktum att det bara fanns en säng verkade inte bekymra henne. Vi satte oss ned och funderade tillsammans: vi tittade runt på andra motell och hotell och jag behöver bara säga såhär: alla hjärtans dag- så fattar ni nog att ALLT var fullbokat. Vi tackade gudarna att vi tagit med den faktiskt riktigt stora luftmadrassen och bestämde oss för att ta rummet. Sedan beställde vi upp pizza medans vi gjorde oss redo för kvällen. Ett par timmar senare promenerade vi mor downtown där vi hittade en nattklubb och sedan dansade vi,  och dansade och dansade. Vid tolvslaget var vi allihopa så trötta: delvis på grund av sömnbrist och delvis på grund av allt promenerande och dansade, att vi bestämde oss för att gå hemåt. Väl hemma hoppade Mariana och Peach upp i sängen medan jag, Marita och Anabelle sov på golvet. Som om inte det vore tillräckligt så kan jag berätta att jag sov i mitten, eller ja sov är nog en överdrift. Men då jag vid 6-tiden hade vaknat för hundrade gången kom jag på den brillianta idéen att lägga mig skavfötters och det gjorde susen.
    Vid 11 tiden på Söndags morgonen checkade vi ut från vårt rum och begav oss mot gamla stan i San Diego. Där gick vi  till en helt underbar mexikansk restaurang och åt lunch, strosade runt, kollade i affärer och fotade. Efter ett par timmar där begav vi oss mot La Jolla, en av SD:s berömda stränder. Väl där promenerade vi ned till stranden, några olika klippblock och tog en fika tillsammans på "the livingroom". Efter fikat hade klockan rusat iväg och blivit kvart över fem och vi bestämde oss för att bege oss hemåt, glada, trötta och nöjda med vår alla-hjärtans-dag-helg!

varit på svenska skolan i Santa Monica med Marita och hennes lilla Carr. skjutsat Joanne, Mark och Dylan till LAX varifrån de åkte till Miami (och inte kommer tillbaka förrens på Måndag). lyckats ha sönder min kamera. hamnat mitt i en filminspelning av "My name is Earl" då jag promenerade i parken med Marita. varit med Gavin hos barnens mormor Merle i 3 dagar och: spelat alfapet, ätit middag vid "the lake" i Westlake, sett Lake Sherwood- där de spelade in Robin Hood (sherwood skogen) och varit vaken i ett antal timmar med en skrikande Gavin natten till idag. varit på bio och sett "he´s  just not that into you" med Amanda och Maryam. badat i Joannes lyxbadkar. fått en alla-hjärtans-dag present av Joanne. fått ett vykort: "Happy valentines day! We love you! From Dylan, Gavin and Zoe." gråtit lite över det fina kortet. kollat ut genom fönstret på regnet. blivit bortskämd med god mat hos Merle. fått alla underbara foton Amanda tog av mig.
    och vad mer? ja just det, gjort upp planer för att spendera kommande helg i San Diego med Marita, Mariana, Anabelle och Peach!

Sist jag skrev så var det Onsdag och jag var nyss hem kommen från parken. Det var soligt, 25 grader varmt och hur underbart som hellst. Jag säger bara: vad tusan HÄNDE med vädret?? För sedan jag vaknade Torsdag morgon så har regnat bara öst ned. Det regnade hela Torsdagen, hela Fredagen och hela Lördagen. Nej, det regnar inte utan det ÖSER NED. Nåväl, även om folket här beter sig som att då det regnar så kan man inte göra någonting så har det faktiskt hänt en hel del.

I Torsdags spenderade jag förmiddagen med Gavin och eftermiddagen med Dylan. Eftersom regnet vräkte ned hela dagen så var Dylans ridlektion inställd och vi roade oss bäst vi kunde hemma i lekrummet. Vid sex-tiden på eftermiddagen satte vi oss sedan i bilen och åkte i snigelfart (folk kryper fram på vägarna då det regnar här) ned till en sushirestaurang där vi träffade Joannes kompis och hennes dotter. Och sedan åt vi, och åt. Jag har aldrig gett sushi en chans förrut men Joanne övertygade mig om att jag skulle ääälska det, och beställde sedan in, om inte allt så nästan allt, på menyn så att jag skulle få prova. Billigt? Nehej du, men hur gott som hellst! Efter resturangbesöket drog vi oss hemåt, mätta och trötta.
    På Fredagsmorgonen tog jag med mig Gavin och mötte Mariana och Anabelle vid köpcentrumet. Vi tittade lite i affärer och åt sedan en god lunch tillsammans. Efter några timmat begav vi oss hemåt och på vägen hämtade jag upp Dylan. Sedan lekte vi lite och strax därpå var klockan fyra och arbetsdagen hade nått sitt slut. Då hoppade jag in i duschen och fixade mig sedan i lugn och ro i väntan på att Amanda skulle komma hit och hämta mig. En timme senare var hon här och vi begav oss mot Sherman Oaks där vi skulle möta bland andra Mariana och Anabelle för att äta middag. Vi skulle mötas klockan sju, men då klockan var åtta och dem fortfarande inte hade kommit så kunde vi inte vänta längre utan satte oss och började äta själva. Vi var nämligen bjudna på inflyttningsfest hos Mauria (Gurgens kusin, hon kom hit samtidigt som mig och pluggar på Santa Monica College) som flyttade från en lägenhet i Hollywood till en annan och vi förväntades vara där klockan nio. Nåväl, dem andra dök upp när vi ätit färdigt. Vi hann prata med dem i ca 10 minuter innan jag och Amanda var tvugna att sätta oss i bilen och åka vidare, men jag tror dem förstod jag menar dem var ju faktiskt 1,5 timme sena. När vi kom fram till Hollywood hämtade vi upp svenska Maryam och begav oss sedan mot festen. Det visade sig att Maurias lägenhet låg i samma hus som dem svenska killarnarnas (!). Om du inte vet vilka jag pratar om så är det Aspen, Phillip och Linus- som vi bland annat firade Halloween med. Iallafall så var det en jätte trevlig inflyttningsfest! Det pratades en hel del svenska, eftersom 90 procent av alla som var där var från sverige, och det var  hur mysigt som hellst! Jag kom inte i säng förrens vid två-tiden så då väckerklockan ringde 6 timmar senare var jag allt annat än pigg. Men upp skulle jag och upp gick jag. Sedan spenderade jag och Dylan dagen i en innomhuslekplats. Med tanke på vädret, att det var lördag ochdet faktum att jag sovit dåligt så var det kanske inte det optimala stället att befinna sig på, eller jo det kanske var det det var eftersom alla barnfamiljer i hela världen tydligen bestämt sig för att åka dit denna magiska dag. Nåväl, flera timmar senare och med en sovande kille i baksätet så kom jag hem och fick äntligen lägga mig ned och vila ett par timmar.
    Efter min middagslur klädde jag på mig och åkte hem till Mariana. Där var även Marita och Anabelle och vi åt pizza, fixade oss och pratade massor innan vi vid halv tio tiden satte oss i bilen och åkte mot Hollywood och nattklubben Apple. Väl där fick vi tack vare Marianas kompis Daniel, gå förbi hela kön och komma in gratis. Sedan dansade vi, pratade lite, dansade mera, fick höra att Busta Rhymes där, dansade ännu mera, gick ut för att ta luft- träffade på Stephanie från The Hills, hade en liten pratstund med henne och dansade sedan ända tills klubben stängde och vi åkte tillbaka hem. En mycket lyckad kväll!

 

Ja, så skulle man kunna sammanfatta de senatste dagarnas händelser. Jag börjar med jordbävningen: jag och Amanda, den nya svenska tjejen i Annas familj, var nere i Santa Monica. Vi hade strosat runt på tredje gatan och precis satt oss ned för att fika då vi hörde en högljud smäll och sedan kände våra stolar lyftas från marken, för att strax efter landa igen. Vi tittade på varandra och på alla förbipasserande som stannat upp med förvånade miner: vad tusan var det där? En gammal man som satt brevid oss böjde sig fram och berättade att det var en jordbävning. När jag sedan på kvällen pratade med min värdmamma Joanne berättade hon att jordbävningen på en skala från 1 till 10 varit en 6:a, inte undra på att vi kände av den!
   Amanda tar en fotografikurs på UCLA och behövde en modell för sin kommande hemläxa så hon frågade mig om jag kunde tänka mig att ställa upp. Det kunde jag, glad amatör som jag är. Så, lördagen spenderade sedan vi, jag, Amanda och kameran, på olika ställen i Santa Monica. Kanske kan jag visa er lite bilder då jag får dem. De blev faktiskt riktigt bra!
    Också var det Tori Spelling, min andra kändis här i LA efter Marcia Cross, som jag träffade idag i parken. Jag hade precis parkerat och tagit Dylan ur bilen då jag såg en tjej med en bebis som stod precis brevid mig, Jag tyckte jag kände igen henne och tittade en gång till. "Är du Tori Spelling?" frågade jag, "ja, det är jag," svarade hon. Jag sa att jag tyckte hennes bebis var jättesöt och hon tackade och log.

För att sammanfatta inlägget:
att vara med om en jordbävning- check
att vara "fotomodell-för-en-dag" - check
tillägg: att ta hand om en skrikande bebis en hel kväll som denna- check.