Julia

GUD vad jag har jobbat på sistonde! Joanne har varit i Las Vegas och Gavin har varit hos sin mormor&morfar så jag och Mark har haft Dylan att ta hand om. Men att få Mark att hjälpa till är lika lätt som att få Dylan att säga "natinalencyklopedin" på svenska, alltså med andra ord helt omöjligt. Så jag har jobbat morgon till kväll i, vad det känns som, en evighet. Det possitiva har varit att han betett sig mycket bra. Han har varit glad, trevlig och verkligen lyssnat på mig- självklart försvann den goda disiplinen samma dag som Joanne kom tillbaka men, men man får vara glad så länge det varar.
Jag har som sagt jobbat mycket, närmare bestämt varenda kväll förutom fredags kvällen och tack-och-lov söndagen. Dylan och jag har varit i parken, bakat pepparkakor, myst och tittat på film, påbörjat ett pepparkakshus och sjungit massor med svenska sånger. Fredagskvällen sov Dylan över hos mormorn&morfar och jag kunde därför åka till min kära Anna och hennes hejdå-middag. Dem hade gjort det så fint med juldekorationer och dem hade lagat underbart god kyckling tacos. Vi satt och pratade, åt och hade det mysigt framför brasan. Det var en himla mysig kväll, tyvärr slutade den med att jag var tvungen att säga hejdå och det var mindra roligt. Men sånt är livet och Anna, jag känner på mig att vi kommer ses snart igen! Och som vi alla vet så efter fredag kommer lördag och en galet lång jobb dag, men sen kommer också söndagen och den var mer än välkommen!

3,5 månader, 15 veckor, 105 dagar och 2520 timmar har jag nu varit här i USA!

Min resa började med en resa till New York den 25 augusti, efter 4 dagar där bar det av mot Los Angeles och familjen Levien. Det har inte alltid varit lätt, det har inte alltid varit roligt men det har varit, och är, otroligt lärorikt. Bara ett bo med en annan familj är en utmaning i sig och om familjen dessutom pratar ett annat språk, har en annan religion och en annan kultur så gör det inte precis saken lättare - MEN ännu intressantare. Jag pratar engelska i stort sett hela tiden, jag har ätit ute på fler restauranger under den tiden jag varit här än jag någonsin gjort under mina föregående 20 år, jag har fått lära mig att ta hand om en liten nyfödd bebis, jag har lärt mig om den judiska religionen och varit med och firat vissa judiska högtider. Avslutningsvis skulle jag faktikst kunna säga att jag har det himla bra!

I Torsdags morse klockan 7.30 stod Anna och knackade på min dörr. Jag var då färdigpackad och redo för den 7 timmar långa resan till San Francisco. Under tiden jag, Anna och hennes värdfamilj åkte lyssnade vi på Barack Obamas bok om hans uppväxt. Den var jätte intressant och för att vara bara 40 år har han verkligen hunnit med en hel del!
Vi stannade och lunchade på en restaurang på vägen, där festade vi alla loss på varsin hamburgare med pommes frites. Efter det åkte vi och åkte och åkte... Obama berättade om uppväxten på Hawaii, hans morföräldrar, hans fru, hans politiska karriär, hans universitetesstudier och jag tror det var under tiden han berättade om studierna vi körde in i San Francisco. Då vi körde över bron för att komma till halvön där staden ligger såg vi fängelset Alcatraz som ligger på en liten ö och Golden Gate bron, jag måste bara tilläga att vi säkert såg en hel del andra saker också som jag inte minns eller visste att jag skulle titta efter. Väl över bron letade vi oss fram till mitt och Annas hotell. Hotellet som hette San Remo låg i ett område som heter Fishermans Whorf. Där släppte Annas värdfamilj av oss innan dem åkte vidare till sitt hotell, som antagligen kostade tiogånger så mycket bo på som vårt, det kan hända att det också var tiogånger finare, tiogånger mer ljudisolerat, tiogånger mer airkonditionerat och tiogånger tystare och jag slår vad om att det inte hade en klocka som ringde var 10 minut- men vad spelar det för roll? Pengar har jag hellre i fickan än ger till herr Hilton. Nåväl, efter att vi landat lite och bytt om klädde vi på oss varma kläder och gav oss ut i den 10 gradiga San Francisco. Där strosade vi sedan runt i flera timmar. Vi gick igenom China Town, vi tittade på skyskrapor och vi promenerade upp och ner i alla backar. Tillslut var vi framme på Union Square, som centrumet heter, och mitt emellan alla affärer hade dem en isrink, vilken julkänsla vi fick då! De spelade julmusik och folk åkte skridskor, så underbart! Vi knallade in på Starbucks där vi köpte varsin kopp varm choklad och sedan satte vi oss ned och tittade på alla skridskoåkare. Herregud vad dem var dåliga på att åka skridskor, nu tänker ni som känner mig säkert: ska hon säga! Och ja, svarar jag då det ska jag. Jag är inte bra på att åka skridskor med jag är ta mig tusen en miljon gånger bättre än alla dem som åkte där. tillsammans. Jag och Anna fick gratis underhållning där vi satt och såg bambi på hal is, så där satt vi ett bra tag. Tillägas ska det att killarna som satt brevid oss inte var tråkiga att titta på dem heller. Efter att vår varma choklad tagit slut och vi förvandlats till isbitar drog vi oss vidare. Vi tog några bilder med den enorma julgranen som stod brevid isrinken innan vi knallade hemåt.

På fredags morgonen tog vi en liten morgon promenad i jakt på ett frukost ställe. Efter ett litet tag hittade vi ett litet mysigt cafe där vi åt en underbart god frukost. Sedan promenerade vi åter igen ned till centrum där det nu var full rea. Torsdagen var nämligen Thanksgiving och här är det tydligen en stor rea dagen efter thanksgiving varje år. Gött som min vän göteborskan säger. Så shoppade gjorde vi, jeans , en nyårsklänning och tjocktröjor blev det för min del och bland annat en supersnygg skinnjacka för Anna. Vi hann också med att få skavsår båda två och äta en halvsjaskig middag innan vi drog oss tillbaka till hotellet igen. Jag tog en varm dusch medans Anna satte på sig sin nya skinnjacka och modellerade runt i vårt rum. Efter det var det åter igen dags för en promenad men den här gången gick vi mot hamnen. Där strosade vi sedan runt på kajen, tittade på lite affärer, hörde alla sälar och myste i vinterkylan. När magarna började kurra och kylan gjorde sig påmind drog vi oss tillbaka till hotellet där vi bytte om innan vi gick ut och åt en god italiensk middag, mycket italienskt blev det för vi bodde nämligen strax utanför little italy, där det fanns hur många mysiga restauranger som hellst. Nåväl, efter en god måltid var det partydags! Vi gick till en bar/nattklubb några kvarter där ifrån som vi läst skulle vara himla bra. MEN då vi kom dit var det typ vi och bartendrarna där. Vi härdade ut i ungefär en timme innan vi hörde oss för med en av bartendrarna om han visste någon annat ställe vi kunde åka til och det gjorde han så vi tog våra jackor och gick mot utgången. Där stod det en kille och väntade på taxi och vi började prata lite med honom, det visade sig att han skulle åt samma håll som oss så när en taxi kom bestämde vi oss för att dela på den. Vi kom fram till stället han skulle till först och då klev han glatt av, tackade för sig och gick! Jag och Anna bara tittade på varandra- hur kan man vara så fräck? Då vände taxi chauffören på sig och frågade: varför betalade inte han någonting? Mycket bra fråga svarade vi och åkte vidare till stället vi skulle till. Det visade sig vara ett RnB klubb där vi blonda var en klar minoritet.Men det var kul att få se! Vi dansade lite och ganska fort började vi prata med gäng studenter från tyskland, spanien och danmark som vi sedan hängde en hel del med. Vi dansade, tittade på folk och dansade lite till. Och helt plötsligt var klockan halv två och stället stängde. Vi hämtade då ut våra jackor och ställde oss utanför ingången och väntade på en taxi. Då kom dansken fram till oss och sa: "varför står ni här och väntar på taxi? Här kommer ni aldrig få tag i någon- följ med oss ned på gatan iställer där håller alla taxibilar till!" Är du verkligen säker på det? "Ja, gud ja! Jag har varit här hur många gånder som hellst!" Så vi följde med dem, dels för att vi hängt med dem typ hela kvällen, dels för att dem var ett gäng skandinavier och dels för att dem var ett gäng med både killar och tjejer. Men det skulle vi inte ha gjort, vi gick och gick och inte en enda taxibil såg vi. Vi frågade då dansken igen och han svarade "oj, jag tänkte nog fel" Efter det slogs vi i princip om vem som skulle få åka i taxin som kom, haha, jag och Anna vann och kom hem säkert. Trötta och nöjda med att vi vann över dansken.

Då lördags morgonen kom och klockan ringde kan jag ärligt säga att jag varit piggare. Men turister som vi är gick vi upp iallafall. Vi hittade återigen ett mysigt café där vi åt en god frukost som gav oss lite nya krafter och det behövde vi verkligen för efter det besteg vi nämligen ett mindre Mont Everest. Vad berget hette minns jag inte men fy farao vad jobbigt det var att gå upp och fy farao vad värt det det var! Med den utsikten kan man inget annat göra än vara glad och, såklart, ta massor med kort. Ni kommer på bilderna nedan se en gata där bilarna kör sicksack för att komma upp, dit upp gick vi. När vi pustat ut gick vi vidare över berget till en mysig liten shoppinggata. Där strosade vi lite innan vi gick hem till Johanna, Annas värdföräldrars svenska kompis och åt thanksgiving lunch. Där serverades det avokade och ost förrätt, kalkon, potatisgratäng och speciella "matmuffins" till huvudrätt och pumpa-paj och vaniljglass till efterrätt. Mums! Och jag måste stämma in med min syssling Robin, allt med pumpa smakar som pepparkaka.

1 timme senare och flera kilo tyngre gick vi upp till Johannas tak våning där det var en heeeelt underbar utsikt! Där blev det flera bilder innan jag och Anna tackade för oss och drog oss ned till shoppinggatan igen. Där köpte Anna en jättefin kjol innan vi knallade hemåt till hotellet och självklart skulle man upp för det förbannade berget på vägen hem också. Efter att ha brännit mer kalorier än vi ätit den dagen gick vi in på Trader Joe´s och köpte frukost till kommande dag, sedan pustade vi ut på hotellet innan vi åter igen drog oss ned mot centrum- självklart till fots. I little Italy blev det en god middag innan vi såg "Four Christmases" en ny film med Vince Vaghn och Reese Witherspoon. Ingen höjdare direkt med lite julkänsla fick man iallafall. Sedan knallade vi tillbaka till hotellet sa hejdå till San Francisco och lade oss och sov. Morgonen därpå ringde klockan okristligt tidigt och vi släpade oss ut till bilen där vi sov vidare- nöjda, sömniga och med trötta fötter!