Julia

Ja, nu var det verkligen länge sedan jag skrev någonting. Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er där hemma och att jag hoppas att allt är bra med er! Anledningen till att jag inte skrivit på länge är att jag, så fort jag fått en ledig stund, åkt och träffat mina kompisar. Vi har fikat, shoppat och bara suttit och pratat- och ni ska veta att det är precis vad man behöver då man varit hemma en hel dag med två kids! Men annars så är barnen HELT underbara! Dylan är världens mysigaste och kramgoaste unga som på sistonde börjat kalla mig för sin "bästa vän" - det är så man blir alldeles varm i hjärtat! Gavin bara ler och skrattar dagarna i ända och allt funkar så bra med dem! Och precis som jag skrivit att jag inte är hemma så mycket på kvällstid så ska jag iväg nu, jag har nämnligen fått reda på att det bor en svensktjej här i knutarna, så henne ska jag iväg och träffa nu på starbucks. 

Förresten, idag var jag nere på mataffären "Trader Joes" då jag hörde en röst som pratade svenska, nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att säga hej. Helena hette hon, hade två barn med en amerikan och  var jättetrevlig. Hon bjöd hem mig till sig på fika och fika kan väl aldrig slå fel? :)

Jag sitter med Dylan framför tv:n. Han har badat, borstat tänderna och satt på sig en pyjamas. "Du kan titta 10 minuter till på TV, sen är det dags att läsa", säger jag. "Nej", säger han. "5 minuter då", säger jag. "Ok". Haha!

Jag har haft en underbar helg! Den började med utgången i Hollywood på fredagen och fortsatte sedan med en resa ned till Santa Monica på lördagen. Jag, Marita, Anabelle och Mariana började med att gå ned till stranden där vi lade oss ned i blåsten och pratade medans vi åt blåbär och jordgubbar. Det var så varmt och skönt! Efter ett par timmar där promenerade vi upp mot tredje gatan där vi kikade lite i affärer innan vi slog oss ned på en restaurang tillsammans. Vi delade på en pizza av storleken large och det blev massor med mat över. Det är helt galet hur stora portionerna är här! Vid fem åkte vi sedan tillbaka hemåt, jag skulle nämnligen jobba. Om det vet jag inte om jag har så mycket att säga om förrutom att det gick bra, kidsen sov och jag skrev ett långt inlägg här på bloggen se "vilken kväll!".
    På söndags morgonen gick jag upp tidigt och mötte sedan Mariana klockan 9. Dagen spenderade vi sedan tillsammans. Vi åkte ned till Orange County där vi stannade till och shoppade på Balboa Island, åkte igenom och tittade på Newport Beach och gick på pieren i Huntington Beach. Det var så fint överallt, titta själv!

Balboa Island:


Huntington Beach:


När vi på eftermiddagen begav oss hemåt igen så mötte vi upp Anabelle och åt sedan middag tillsammans på "cheesecake factory". GOTT! Mätta och belåtnade kollade vi sedan i lite affärer i väntan på att vår bio skulle börja. Marley & Me heter filmen, och jag kan säga såhär: jag gillar inte ens hundar (förrutom Mimmis och Zoe, lite grann) och jag grät ändå. Då kan ni ju bara gissa hur mycket dem som älskar hundar gråter. Filmen var mysig men lite väl sentimental, de drog ut på alla sorgliga scener- men säg inte att jag skrev det till min värdpappa Mark han har nämnligen varit med och jobbat med filmen och han tycker den är "totally awesome".

Efter min första utgång i Hollywood är jag helnöjd! Fredags kvällen började med att jag, sjuka Mariana och Anabelle satte oss i bilen och åkte hem till Marita, som är en svensk tjej som nyligen flyttat hit. Vi åt, pratade och hade det jättetrevligt tillsammans. En familjepizza senare satte vi oss i bilen, lämnade av Mariana hemma hos henne, eftersom hon tyvärr inte orkade följa med, och åkte mot Hollywood och nattklubben "The Highlands". Efter en 20 minuters bilresa var vi framme, parkerade bilen och promenerade mot nattklubben. När vi kommer fram och ser vilken kö det är utanför klubben så inser vi att det är bäst att passa på att gå på toaletten innan vi går in, så vi går in på restaurangen som ligger precis brevid klubben. Vid ingången står det en stor skylt som säger: "Badrummet får endast användas av restaurangens gäster" men vi låtsas som ingenting och går in mot lokalen. Då känner jag plötsligt en hand på¨min axel och hör en röst som säger: "vad letar ni efter tjejer?" Ja vad svarar man på det? Ljuga? Nej tack. "Vi skulle vilja låna toaletten" säger jag och förväntar mig att bli utslängd med huvudet först men istället svarar killen "men då går ni åt fel håll, följ med mig så visar jag er vägen". Alltså kvällen börjar bra.
  .. och fortsätter ännu bättre för när vi ställer oss sist i den långa kön så tittar en av vakterna på oss och säger: "vad gör ni här tjejer?" Åh nej hann jag tänka, ser vi för unga ut? Har vi gjort något fel? Som svaret på mina frågor fortsätter då vakten: "jag menar varför står ni i den där kön? Står ni inte med på gästlistan?" Nej svarar vi, "men det gör ni nu, svarar han. "Den här vägen" också får vi gå förbi hela kön och in på nattklubben. Där inne är det fullt ös med hiphopmusik och blinkande lampor. Vi ställer oss direkt på dansgolvet och dansar, tittar på folk och svettas. Marita kommer fram till mig och säger: "tror du att han är amerikan? Isånnafall är han den första snygga amerikanern jag sett". Efter en stunds shakande bestämmer vi oss för att gå ut på balkongen och ta en nypa luft OCH DET mina damer och herrar var ett bra beslut för där ute träffade vi på ägaren av nattklubben. Han kom fram till oss och frågade om vi hade det bra? Och det hade vi, han berättade därpå vem han var och frågade om vi inte ville ta hans nummer så att vi nästa gång vi kommer dit kan ringa honom och på så sätt komma in gratis. Så med andra ord är min telefonbok ett telefonnummer rikare nu.
    Efter att nattklubbsägaren knallat vidare började vi prata med en kille som visade sig vara från brasilien, joabbade som fotomodell och var hur trevlig som hellst. Under samtalet som vi hade med honom så kommer Maritas-snygga-amerikanare fram och jag kan inte låta bli att fråga honom: "är du amerikan?" "No", svarar han, "I´m swedish". HAHA. Så mycket för snygga amerikanare. ;) Men inte deppade vi för det för han och hans svenska kompisar var helt underbara. Dem och brasilienaren-med-håret hängde vi sedan med resten av tiden vi var där. Och betyget på kvällen? Lätt 10 poäng av 10 möjliga.

Dylan sitter framför datorn och hans mamma sitter brevid honom på en bänk och pratar i telefonen.
Dylan: "mamma, jag vill gå in på youtube!" Mamman säger med sträng röst: "Dylan, vänta". Då säger han högt och tydligt: "Julia skulla ha gjort det på en gång!"

Som alltid så vet jag aldrig hur mitt arbetsschema ser ut förrens samma dag, om ens det. Iallafall fick jag klockan tio veta att jag inte behövde börja jobba förrens klockan sex igen. Och det var ju kul men HALLÅ kunde hon inte ha kläckt ur sig det lite tidigare? Då hade jag ju kunnat planera något!  Nåväl, jag fick till en lunch med Mariana och Anabelle innan de började jobba, och sen.. Ja du,  sen hade jag picnic med mig själv i parken i den 22 gradiga värmen januarivärmen. En filt, vindruvor, blå himmel, ljudboken "aldrig fucka upp" och vad mer kan man behöva? Ja just det, sällskap!

Jag gick upp klockan åtta i morse och bestämde mig för att ta en långpromenad med Gavin i "baby björnen". Dels för att jag ville det men också därför att vagnen är konstruerad för personer med rekordhögt IQ som kan ta alla 6 delarna och sedan sätta ihop dom rätt. Men vad sjutton, ska man träna kan man lika gärna hänga på sig 5 extra kilo. För att utmana mig själv ytterligare tog jag också med Zoe. Och ja, en bångstyrigare hund får man leta efter. De första hundra meterna gick hon glatt framåt men sen börjades det. Hon ville gå hem, hon ville gå på höger sida om mig, hon ville gå på vänster sida om mig, hon ville gå framför mig, hon ville gå bakom mig alltså med andra ord hon ville fälla mig. Eller eventuellt: hon ville bli buren. Men någon slags gräns måste det väl ändå finnas? Ja, det tycker jag- så hon fick fortsätta promenera, eller rättare sagt jag fick dra hennes resten av promenaden. Jag drog henne upp för backar, ned för backar och jag svettades och flåsade som den vältränade atlet jag är.

Gissa om det var gott med frukost då jag kom hem?

Efter en resa fram och tillbaka till Sverige så har jag nu börjat landa i vardagen igen. I Sverige, det vill säga hemma, var det helt underbart! Jag fick träffa min familj, mina vänner och mina släktingar igen efter 4 månader och som jag har saknat dem! Jag landade på Arlanda efter den 14 timmar långa flygturen på kvällen den 21 december, då mina föräldrar kom och hämtade mig och vi begav hos hem mot Granvägen. Mycket prat, skratt och en del tårar senare var vi hemma och det var dags för tacos med hela familjen. Gott, gott! Efter det rullade dagarna på med julfirande, hemmamys, tid med kompisarna, snowboardåkning i kungsberget, nyårsfirande och sedan var det helt plötsligt den 2 januari och dags att åka tillbaka. Fy vad hemskt det kändes att åka! Ursch, ursch- MEN när jag gråtit färdigt och kunde börja tänka klart igen så började jag istället för att vara ledsen över att åka tillbaka känna mig otroligt tacksam över att jag har ett sådant underbart hem att komma tillbaka till och längta efter. Och tills vi ses igen: tack för 10 underbara dagar, & kom nu hit och hälsa på mig!