Julia

nu är mitt underbara äventyr slut och jag är hemma i sverige igen. det har varit helt fantastiskt och jag är alldeles fylld av oförglömliga minnen. om du funderar på att åka som au pair- GÖR DET! självklart har det som allt annat sina jobbiga stunder men man lär sig så mycket och får uppleva galet mycket roligt. organisationen jag åkte med heter au pair in america och är en jättebra förmedling.

hör gärna av er om ni har några frågor!
många kramar

Jag önskar jag visste hur man lägger upp ett youtube klipp här men iställt så skriver jag in adressen- är det inte underbart?

http://www.youtube.com/watch?v=7EYAUazLI9k&feature=PlayList&p=DDB5D8F43FFC9479&playnext=1&playnext_from=PL&index=2

Jag, Dorota och dem två tyska tjejerna: Julia och Anika började kvällen med en middag inne på shoppingcentrumet "The Grove".
 

Sedan åkte alla utom Anika vidare  till Hollywood och den nya klubben "Janes house"- ett riktigt toppen ställe! Känslan var som att vara på hemmafest, med folk utanför och inne i huset (ja, det var ett riktigt hus!) med vardagsrum, kök, balkong..


Jag på dansgolvet, i vardagsrummet.


Dorota.


Tyska Julia.


och slutligen: en papparazi bild utifrån.

JAG SAKNAR DIG!!

Dagen började med en god frukost tillsammans med familjen Levien. Vi åt tårta och jag öppnade presenter. Vid 11 tiden åkte jag sedan ned till "Dashing Diva" som är en skönhetssalong där jag fick manikyr och pedikyr- hur lyxigt som hellst! Efter det bar det av mot Santa Monica och underbara Amanda. Vi myste i parken, promenerade runt och åt "orange chicken" till lunch!


Jag i Parken.


Amanda i Parken.



På kvällskvisten hämtade vi upp vår kompis Dorota och åkte sedan alla 3 mot Cheesecake Factory i Marina Del Rey, restaurangen ligger precis vid en hamn - och det var såååå fint!


Mitt underbara sällskap!


TACK för en underbar födelsedag tjejer!

Oj-oj-OJ vilken vecka! Dagen efter att min familj åkt tillbaka till Sverige satte även jag mig på ett plan, denna gången tillsammans med Joanne och barnen. Flygresan från Los Angeles, LAX till New York, JFK tog ganska precis 5.5 timmar. Dylan var helt otrolig: han satt i sin flygstol med sin dvd-spelare i knät och kollade på film efter film, helt nöjd. Gavin däremot hade det lite kämpigare. Han ville INTE sitta still, det var inte så att han grät eller gnällde utan det var det faktum att han var hyper och klättrade runt, ville ned på golvet, ville äta allt han kunde nå och försökte hela tiden ta sig ur famnen på den som höll honom. Så vi fick promenera fram och tillbaka med honom i gången och sysselsätta honom bäst vi kunde då vi satt ned. Men det gick bra och vi landade utan problem. På flygplatsen stod barnens Farmor och Farfar och väntade på oss, när vi fått våra väskor så hoppade vi alla in i deras Mecedes och åkte mot deras hus på Long Island. Väl framme åt vi middag och satt sedan och pratade. Tidsskillnaden på 3 timmar gjorde att barnen inte gick och lade sig förrens vid midnatt, 21.00 i deras tid. Huset som är en fin enplansvilla har en enorm bakgård med pool, massor av gräs och en egen tennisbana.
    Morgonen efter sov vi alla länge och spenderade sedan förmiddagen i poolen. Vädret var underbart men på eftermiddagen, när regnmolnen började komma närmare så hoppade vi alla återigen in i bilen och körde denna gången mot Manhattan och Farmorns lägenhet. Där mötte vi upp flera av familjen släktingar, pratade massor och åt en god middag. På kvällskvisten åkte vi tillbaka ut mot Long Island.
   På Onsdagen dag 3, gick jag, Joanne, Dylan och Farföräldrarna på "Shrek The Musical" på Broadway. Det var SÅ bra! All musik, alla dansnummer, kostymer och våra sittplatser på 2:dra raden. Grymt! På kvällen gick sedan Joanne, Farmorn och Farfarn ut på middag medan jag passade barnen, Dylan somnade tidigt så jag satte mig på vardagsrums golvet med Gavin och nu ska ni få höra: han kröp för första gången! Han är verkligen ingen liten bebis längre.
   På Torsdagen den 2 Juli kom Mark och mötte upp oss och sedan bar det av mot The Hamptons och DET STÖRSTA HUSET jag någonsin sett! Det består av 3 våningar: övervåningen som består av sovrum, hur många vet jag inte men MÅNGA var det. På mellanvåningen fanns det två kök, flera vardagsrum och ännu mera vardagsrum och nu ska ni få höra om källarvåningen, håll i er, där finns det: ett rum fullt med spelatomater, ett godisrum, en bio, en glassbar, en bowlingarena, ett gym, ett sparum, ett massagerum, ett "steamroom", ett jaccuzirum, en inomhuspool och en enorm basketplan. Om jag säger att alla våningsplan var lika stora så kan ni själva räkna ut att det det fanns ett par sovrum på övervåningen och x antal vardagsrum på mellanvåningen. Utomhus har dem en enorm pool, massor med sitt solstolar, bord, solsängar och två poolhus. Poolhusen var byggda på, vad som såg ut som, vatten. I själva verket var det någotslags superstarkt glas, med vatten rinnande under och runt omkring- det var sååå fint! Så där var det full rulle med massor med folk hit och dit, vi badade och solade, åt god mat som deras kock lagat med hjälp av deras 9 heltidsanställda sevitörer/städare/allt-i-allor: behöver jag säga att jag sov gott om nätterna?
    På Söndagen den 5 Juli åkte vi tillbaka till Farföräldrarna där vi sov en sista natt innan det var dags att åka tillbaka mot LA och den galna sommarvärmen.

 
Joanne och Dylan utanför Shrek The Musical.


Joanne, Mark och Gavin vid poolen i The Hamptons.


Söta Dylan vid poolen i The Hamptons.

Tyvärr kan jag inte lägga upp några biler på huset, men om ni kollar bakom Dylan på bilen över så ser ni 1/3 del av det- sen får vi använda er fantasi för att lägga till resten!

På morgonen den 28 juni var det dags för min älskade familj att åka tillbaka hem till Sverige. Det har varit helt underbart, fantastiskt och skitkul att ha dem här. Nästa gång vi ses är det i Sverige!

Jag säger bara ÅH vad jag älskar Venice! Alla människor, den coola boardwalken, dem långa palmerna och den fina stranden. Vi lyckades pricka in en riktigt perfekt dag: det var lördag, det var varmt, det spelades musik i alla hörn och det var GALET mycket folk. Jag skulle kunna gå runt och kolla på folk i en oändlighet: i Venice finns allt. Långa, korta, tjocka, smala, påklädda och avklädda, färgglada och gråa, unga och gamla- allt! Vi spenderade flera timmar promenerandes upp och ned för boardwalken, shoppade och gick sedan ned till stranden.
   På kvällen åt vi sedan en supergod "hejdåmiddag" tillsammans på Cheesecake Factory.


Mamma och jag utanför Cheesecake Factory,


Oscar på Cheesecake factory.


En super god "Brownie Sunday Cheesecake" med vitchoklad mousse, brownie underdel, varmt chokladsås och rostade madlar uppepå- GOTT!

Efter det höga tempot vi hållit så kom tröttheten ikapp oss och vi bestämde oss för att ta en riktig slapp dag vid poolen. Vi solade, badade i det varma vattnet och åt en god lunch. Hur mysigt som hellst!
   Som avslutning på dagen lagade vi sedan tacos tillsammans.

Universal studios: sjukt mycket folk, varmt, galna åkturer (speciellt  Jurassic Park; eller vad säger ni Mamma och Pappa?), coola 3D/4D-filmer, häftiga filminspelningsplatser- behöver jag säga mer?


Framme!


Oscar på röda mattan.



Mamma guidar.


"Julia, hur kunde du lura med Mamma och Pappa på den här?!" -Anton. Jag hade ärligt glömt hur läskig den var!


Middag på Hard Rock Cafe.

Hike, hike, hike! Onsdags morgonen började vi med en promenad/bergsbestigning till Hollywood skylten. Det var varmt och soligt- men vi kämpade på. Upp för backar och ned för backar gick vi och vi klarade det! Om jag har bevis? Titta själv:


Här började vår hike.


På väg.


.. och så här nära kom vi!


Syskonen vid skylten.

Svettiga och trötta tog vi sedan bilen och åkte mot stranden i Santa Monica, på vägen körde vi igen Beverly Hills och Rodeo Dr som är SÅ fint. Väl på stranden myste vi mest hela dagen.

Solen sken och det var ca 20-25 grader varmt då vi vaknade vid 9 tiden på morgonen den 23 juni. Vi gjorde oss i ordning för en dag på stranden, packade picnic och åt bagels till frukost. Vårt första stopp var Malibu Pier men det var inte mycket att hurra för. Vi funderade hurvida vi skulle stanna eller leta upp något annat ställe att åka till, sjögräset var tillslut den avgörande faktorn så vi åkte vidare. Efter ca 20 minuters körande och letande så kom vi fram till Zuma Beach och jag säger bara tack sjögräs för att vi åkte vidare. Det var så vackert! Strand så lånt ögat kunde se och berg i bakgrunden, men det allra bästa var delfinerna som hoppade i vattnet utanför- ett riktigt paradis! Vi stannade i flera timmar och bara njöt av tystnaden, den underbara sanden och det vackra vädret. Vi hann också med en strandpromenad och en mysig lunch innan vi på eftermiddagen åkte hemåt.  När sanden var bort-duchad så bar det av mot Hollywood. Där åt vi middag på California Pizza Kitchen och strosade på Walk of Fame. En helt underbart dag!


Delfiner ute i vattnet.


Anton på Zuma.


Mamma och Anton på stranden.


Pappa, Mamma och Oscar på CPK.


Familjen (- Pappa) på Walk of Fame, Hand och fotavtrycken.

Efter en god natts sömn hemma i huset gjorde vi ytterligare en utflykt och denna gången var det mot Santa Barbara. Där promenerade vi runt på den supermysiga shoppinggatan "State Street". För mig är Santa Barbara litet, mysigt och hur fint som hellst- och den här dagen försärkte det intrycket ytterligare. Efter några timmars strosande på pieren och i affärer åt vi lunch innan vi gick ned till stranden och myste.
   Flera timmar senare åkte vi till Camarillo outlet och shopade lite innan vi begav oss hemåt igen: trötta, nöjda och med rosiga kinder efter en solig dag.

Dagen började jag och min kära Mamma med en promenad ned till seven eleven där vi köpte frukost: bagels, smör och kaffe som vi sedan åt på rummet i lugn och ro. Sedan chekade vi ut från hotellet och körde ned mot Gamla stan i San Diego. Det var varmt och skönt och vi strosade runt och var turistiga i någon timme innan vi kände att strandens lockelse var för stark, då bar det av mot Coronade Island. En av dem vackraste öarna jag någonsin sett. Med hamnar, fina seglarbåtar och stränder. Vi åkte till Hotell Coronado som är ett enormt, superlyxigt hotell och gick ned till hotellets strand. UNDERBART!
   Efter en lång dag på stranden begav vi oss hemåt och stannade på vägen och åt middag på Cheesecake factory. Mmmm...


Mamma i Gamla stan, SD.


Oscar i Gamla stan, SD.


Gamla stan, SD.


Jag och Pappa i Gamla stan, SD.


Hotell del Coronado.


Stranghäng.


Bad i vågorna.


God mat på Cheesecake factory.


God mat på Cheesecake factory.

Seaworld. Den underbara, galet stora djurparken i San Diego spenderade vi 12 timmar i. Vi såg allt ifrån delfiner och späckhuggare till isbjörnar, grisar och sjökor. UNDERBART!

Dag 3, Fredagen den 19 Juni, klev vi upp tidigt, åt frukost och satte oss sedan i bilen med siktet inställt på San Diego. Vi tog det lugnt på vägen ned och stannade vid Huntington Beach, Newport Beach och Laguna Beach. Strosade, shoppade lite, fikade på Starbucks och åt lunch på Johnny Rockets. Fram till San Diego kom vi inte förrens på eftermiddagen/kvällen. När vi skulle checka in blev det krångel, dem som jag bokade hoteller via hade lovat oss ett rum för 5 personer MEN hotellet kunde som mest ha 4 personer i ett rum. Efter många telefonsamtal hit och omkopplingar dit så hamnade jag hos Bob i Indien och han fixade ett till rum åt oss. Gratis. Så nöjda gick vi på en promenad, köpte lite picnic och myste sedan på ett rummen med kortspel, yoghurt och chips. Vid 11 tiden kröp vi sedan i säng, jag och Anton gick upp till rummet på 14:de våningen (tack Bob) medans dem andra sov i det andra rummet.

Jag sov som en stock ända fram tills att Dylan öppnade dörren, hoppade upp i sängen och skrek: "JULIA, JAG HAR TRÄFFAT DIN FAMILJ!" och plötsligt var jag klarvaken. Vi sprang ned för trapporna tillsammans och där stod dem allihopa. Jag presenterade familjen för Joanne, Mark och barnen och sedan satte vi oss ned och åt frukost. Efter det packade vi in oss i bilen och körde mot vårt första stopp: Santa Monica.
    Klockan 11 klev vi ur bilen och ned på stranden. Sedan solade vi, gick på strandpromenad, strosade på pieren och killarna badade. Efter ett par timmar började vi bli hungriga och begav oss då upp mot Tredje gatan där vi åt äkta amerikansk snabbmat: hamburgare.  Efter lunchen satte vi oss återigen i bilen och ställde denna gång in siktet på Venice Beach. Jag måste bara berätta att vädret varit super dåligt med regn, dis och gråa moln varenda dag i 3 veckor MEN nu när min familj kommit så försvann det dåliga vädret och ersattes istället med 25 gradig värme och blå himmel, det tackar vi för. Venice var det ja, där strosade vi runt på boardwalken, tittade på uppträdanden, fikade och myste på stranden. Ju mer klockan blev, ju tröttare blev min jetlagade familj. Så vi begav oss hemåt, lagade tacos och myste.


Anton på stranden i Santa Monica.
 

Santa Monica Pier.


Oscar och Pappa promenerar mot 3:dje gatan.


The boardwalk, Venice.

Som ni redan vet så var jag rätt uppspelt, övertrött och galet glad då jag klockan två på Onsdags natten satte mig i bilen och körde mot Los Angeles flygplats, LAX. Det tog mig 25 minuter att komma dit och sedan 5 minuter att hitta till rätt terminal och plats. Helt riktigt, under United skylten på terminal 7 stod dem. 4 trötta svenskar som flygit och flygit och väntat och väntat- och sedan flygit igen. Jag kan inte beskriva med ord hur det kändes att se dem igen. Eller jo det kanska jag kan: ren lycka. och kärlek. och värme. Efter många långa kramar så packade vi in oss i bilen och begav oss hemåt. I bilen pratade vi massor och det kändes som att vi var hemma på nolltid. Väl hemma visade jag dem lite av huset. Anton och Oscar, som fick dela rum, gick och lade sig fort. Mamma och Pappa var också väldigt trötta och gick även dem och lade sig. Och jag då? Ja du, jag var så trött så det fanns inte, så fort jag lade ned huvudet på kudden somnade jag. Och vaknade inte förrens jag blev väckt klockan 9 följande morgon..

jag vet att jag sagt det förut, och jag säger det igen: det var inte igår. förlåt alla för dålig uppdatering! nu ska ni får höra. det är den 17 juni, klockan är ett på natten och här sitter jag. "varför?" undrar kanske ni och det ska jag tala om: min familj är påväg! (och vem som hellst som inte sett sin familj på över ett halvår skulle nog ha svårt att sova.)  jag vet att jag borde försöka sova, jag vet att jag kommer vara trött i morgon men helt ärligt: det går inte. jag är bara för glad, helt galet, underbart, sjukt glad! familjens plan från frankfurt skulle ha landat klockan 12.00 men det har blivit en hel del försenat. det senaste är att dem ska vara framme klockan två. om en timme- helt otroligt, bara en liten timme! HERREGUD!

Igår, den 2 juni 2009, var det min brasilianska kompis Anas födelsedag. Vi var ett gäng som möttes upp på restaurangen "PF Changs" i Sherman Oaks. Där serverades det god mat, många skratt och underbara sällskap!