Julia

I morse gick jag och Anna upp vid nio och åkte sedan med Joanne och barnen till Calabasas där vi mötte upp morfar Rufus, Farfar Phil och Farmor Ronni. Sedan blev vi bjudna på en jättegod pannkaks-frukost. Vi satt länge och pratade om festen och hur allt varit. Joanne berättade om hennes kompis som blivit sååå smal och om hon, den andra, som blivit sååå stor och allt vad det nu var. Dylan betedde sig ganska bra och inget speciellt inträffade.
Efter frukosten tog jag och Anna bilen till vad som visade sig vara sen största outletten jag någonsin sett: Camarillo Outlet. Det var som ett litet samhälle med massor med affärer där det var billigt, billigt, billigt. Det fanns Calvin Klein, American Apparel, Ralph Lauren och allt vad det nu var. Där spenderade vi sedan 5 timmar i jakt på dem perfekta julklapparna och jag tycker nog att vi lyckades ganska bra. Det är en sån lustig känsla att kunna gå runt i sommarvärme och lyssna på julmusik och veta att det bara är en månad kvar till julafton. Tiden går så fort!

Om jag ska beskriva Lördagen med ett enda ord så säger jag stress. Joanne var stressad till tusen och fick det lite fint att gå ut över dem som var i hennes närhet, nämnligen Anna och mig. Hon stressade fram och tillbaka, oj, oj, oj allt var så jobbigt och hur skulle hon hinna? "Julia varför sitter du här med Gavin? Lägg ned honom och röjj upp i hans rum istället för att bara sitta där!" Men helt plötsligt kom hon på att hon måste ju åka till frisören och föna håret- för det är ju av högsta prioritet då man är sönderstressad. Men, men efter några mindra nervsammanbrott så var vi redo. Köket var fullt av mat och serveringsfolk, Dylans lekrum var fullt av dricka och tillhörande bartender och huset var fullt av folk. Jag själv var till en början fotograf, sedan barnpassare och tillsist så trött att om inte min älskade Anna varit där så hade låst in mig på toaletten och gråtit. Men allt gick bra, Dylan betedde sig och Gavin grät inte mer än vanligt. Själva cermonin var jätte fin med ljuständning, sånger och fina tal. Kantorn, som "prästen" kallades fick under mitten av cermonin höra Mark säga "speed it up!" = skynda på! Och blev då så stressad att han tydligen glömde säga en hel del, men men det skulla jag säga är en helt naturlig reaktion.
   Vid nio-tiden började huset bli tomt på gäster och vi kunde pusta ut. Efter att vi hjälpt Joanne plocka undan den kvarvarande maten så drog jag och Anna oss in på mitt rum med en stor skål godis. När vi sedan satt med varsin klubba i handen så började vi prata om festen och hur olika folk är, på ena sidan har vi Joannes underbara föräldrar, på andra sidan Marks, hmm, lite mindre underbara föräldrar, vi har Joannes kompisar som beter sig som fjortisar och skriker högt "Oh my goooooooood!" om allt de hör, Marks arbetskompisar som pimplar drinkar, några som genomgått alldeles för många plastikoperationer, några unga, några äldre, några som inte kan sluta prata, några som proppar munnarna fulla med mat för att slippa prata, och mitt i allt detta har vi lilla Gavin- som förmodligen bara önskade att allt ståhej skulle ta slut.

I Fredags morse gick jag upp tidigt, åt frukost med Dylan och skjutsade sedan honom till hans skola. Efter det träffade jag Mariana och Annabelle. Vi tog en fika tillsammans på Starbucks innan vi åkte till Topanga Mall som är ett enormt köpcentrum. Anledningen till att vi åkte dit var att hitta en present till vår lärare på UCLA, vi har sista lektionen på Onsdag och därför har vi samlat in pengar. Där köpte vi en guldpenna som vi sedan graverade in hennes namn på. Efter det letade vi babykläder åt Gavin och det var INTE det lättaste. Joanne bad mig att leta efter en en liten skjorta åt honom och vi gick till 6 olika affärer innan vi till slut hittade lite kläder på Macy´s. Därefter åkte jag tillbaka hemåt och började hjälpa till med alla festförberedelser. Jag skrubbade och sköljde av alla utemöbler, gjorde rent fönsterkarmar och spolade asfalten. Sedan tog jag bilen och åkte ned till Santa Monica och hämtade Anna. Vi åkte direkt tillbaka hit och sedan barnvaktade vi medan Joanne och Mark gick ut på middag med Marks föräldrar som är här från New York. Vi bakade cupcakes till festen och jag skojjar inte om jag säger att det var strössel över hela golvet! Oj, oj, oj vilket projekt det var men himla fina blev dem!
    Efter bakandet tittade vi lite på film innan det var läggdags för Dylan. Men den lilla rackar ungen ville inte sova. Jag var med honom i hans rum i över en timme efter att vi släckt lampan och han testade verkligen mitt tålamod. Han låg och pillade i mitt hår, lekte med sin gosedjur, han pratade och frågade massor med saker, han ropade "bu!" och försökte skrämma mig, han drog i mina ögonfransar, mina ögonbryn och höll på och rullade runt i sängen: ut på ena kanten, över på den andra, upp på mig, ned på sängen, han satte sig upp och han var allmämt asjobbig. Och nu tänker nog du att "det var för att han åt cupcakes" men icke säger jag då, det var det inte för det gjorde han knappt alls. Men jag lyckades hålla mig från att vara arg och efter mycket om och men somnade han. Ca 10 minuter senare kom Joanne och Mark hem och då mötte Sandra upp mig och Anna och vi begav oss mot Cheesecake factory. Där är det sååå mysigt och jätte god mat! Efter några timmars ätande och pratande åkte vi hemåt och stupade i säng.

Idag har jag en låååång arbetsdag. Jag gick upp vid 8.00 i morse och tog Gavin. Han har varit vaken mycket idag och legat och tittat på hans olika leksaker, ätit varannan timme och vad mer, jo just det GRÅTIT as mycket. Herregud att det inte alltid är så lätt att ta hand om en bebis! Då han grät som mest och jag tycker jag provat allt: byta blöja,  kollat om han var hungrig, lagt han på mage/sida/rygg, lagt honom i hans gunga, hållit honom och försökt med nappen, så gav jag upp och kände bara att jag var tvungen att komma ut ur huset en liten stund så jag lade honom i vagnen, tog Zoe i kopplet och gick på en promenad. Och då blev han knäpptyst! Han såg så nöjd ut där han låg och tittade sig omkring. När jag sedan kom tillbaka hem så lät jag honom ligga kvar i vagnen medans jag satte på mig bikinin och lade mig i solen i en timme innan det var dags för mat igen, sedan var klockan två och Joanne kom hem med Dylan. Joanne lämnade i princip bara av honom innan hon åkte igen så sedan dess har jag varit ensam med båda kidsen, eller det är jag fortfarande. Men det har faktiskt gått himla bra! Vi var ute på baksidan, Gavin i sin vagn, Zoe, Dylan och jag. Jag och Dylan kastade boll till Zoe, plockade blommor, tog ut flera handdukar som vi satte oss på och målade och vi hade, som alltid, springtävling och Gavin han bara sov under hela tiden. Vid fem-tiden, då det blir mörkt här, gick vi in. Jag lagade mat medan Dylan tittade lite på TV i köket och Gavin låg i sin lilla säng. När maten var klar åt vi alla tillsammans. Jag och Dylan åt vår pasta medan Gavin drack sin mjölk. Efter maten gjorde vi lite fruktsallad innan vi gick upp till övervåningen och Dylan klev in i duschen. Under tiden han duchade badade jag Gavin i en liten balja som man ställer i handfatet. Efter det var dem båda rena och redo för sängen så vi satte oss i Joanne och Marks stora säng och tittade på film, ungefär 5 minuter efter att vi satt oss så somnar Dylan. Kan det bli bättre? När jag sedan bar in honom till sin säng så vaknade han till och i vanliga fall då han gör det så frågar han efter sin mamma men idag sa han bara: "Please Jula stay with me a little while" Off course, sa jag och lade mig bredvid honom. En halv minut senare hade han somnat och jag smög ut därifrån. Sedan diskade jag efter middagen, vek tvätten och tog upp den till pojkarnas rum och blev galen på Gavin som började storgråta igen. Oh herregud som han grät, men nu har han slutat och ligger här i min famn och sover.
    Klockan är nu 21.20 och Joanne ringde nyss och sa att hon var på väg hem, så vid tio blir jag förhoppningsvis avlöst efter ett ca 14 timmar långt arbetspass. Men jag ska inte klaga, pojkarna är underbara och då man har mycket att göra så går tiden så fort!

I Lördags morse vid klockan 8.00 satt jag, Anna och Alexandra i Alexandras bil på väg till San Diego. Vi hade då blå himmel, en svag bris och säkert 20 grader varmt- vi hade verkligen prickat in den rätta helgen att åka! Resan hemifrån Alexandra som bor i Long Beach, där vi alla tre hade sovit, tog ungefär 2 timmar. Vi åkte med nedvevade fönster, radion på hög volym, en varsin smothie i handen och solglasögonen på.

Vi hade bestämt oss för att spendera Lördagen på Sea World där vi i den 35 gradiga värmen tittade på massor med olika djur och deras föreställningar. Det var späckhuggare, delfiner, pingviner, isbjörnar, hajar, vithajar och sälar.

Också var det Torsdag igen och tiden går så fort! Här blir det höstigare för var dag som går: träden börjar tappa sin löv, det blir kyligare om dagarna och mörkt om kvällarna. I veckan som varit har vi haft mellan 15-20 grader om dagarna och nedåt 10 grader om kvällarna. Jag har spenderat flera kvällar den här veckan på Starbucks tillsammans med Mariana, Annabelle och en stor, varm chai tea latte. Det är så mysigt att kunna sitta utomhus vid nio tiden med en stor tjocktröja och en kopp varmt the i handen utan att frysa!

Vad har jag mer att berätta? Det första och största är att jag nu fått en egen bil! Det är en sprillans mörkblå Honda civic, lite skillnad mot min gamla volvo där hemma. Eller vad säger ni?

Lite bilder från universal studios:

I Måndags morgon gick jag upp tidigt och åkte till UCLA och min engelskakurs. Där spenderade jag 2.5 timmar tillsammans med min knäppa lärare och roligt klasskamrater. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord och ibland är det bara så skönt att få komma hemifrån och den här dagen var inget undantag. Då jag kom hem hämtade jag Dylan från skolan och sedan spenderade jag och han dagen hemma tillsammans. Han är glad och i farten hela dagen tills han på kvällen ligger i sin säng och berättar att han har ont i magen. 5 minuter senare kräks han över HELA sängen. Det är det värsta jag någonsin sett och sååå mycket kräk. Även om det varit en vuxen som kräkts så hade det varit mycket och nu var det en liten späd 3 åring. Iallafall byter jag lakan och stoppar dem i tvättmaskinen, duchar honom och lägger honom i sängen och då kräks han över hela sängen igen. Så jag lägger även dem lakanen i tvättmaskinen. Flera timmar senare har det fortfarande inte slutat och pappa Mark tar med sig honom till sjukhuset där dem säger att de tror han blivit matförgiftad och som om inte det vore nog så blev Gavin också sjuk i Måndags natt. Den natten Dylan åkte till sjukhuset vaknade inte Gavin på hela natten för att äta, i vanliga fall vaknar han var 3:dje timme. Morgonen därefter försöker jag mata honom men han vill inte äta så Joanne tar honom till sjukhuset medan jag stannar hemma med Dylan som var hemma från skolan den dagen. Idag är det Onsdag och dem har fortfarande inte kommit hem från sjukhuset. Så det är lugnt sagt mycket som händer här. Som tur är har Sandra sovit här en natt och ska sova här några nätter till, det är underbart att ha någon att prata av sig med och få stöd och tips ifrån.
   Idag var jag och Sandra på UCLA på förmiddagen och efter det har vi haft Dylan hela dagen. Vi har lagat mat, lekt i lekrummet, badat honom och mycket mer. Allt gick bra tills klockan blev fem och mamma Joanne kom hem. Då flippade Dylan ur totalt. Hon var hemma i ungefär en timme för att ducha och byta om innan hon behövde åka tillbaka till sjukhuset och Dylan skrek och grät hela den timmen. När hon sedan åkt grät han säkert en halvtimme till och då pratar vi inte om lugna snyftingar utan hysteriska gråt- och skrikattaker. Efter den halvtimmen lade han sig ned med huvudet i mitt knä och somnade på en gång, klockan var då 18.45. Så nu sitter jag och Sandra här i lugnet efter stormen och känner hur skönt det är med tystnad och hur mycket man uppskattar det efter en dag som den här!

I Söndags morgon klockan klockan nio.noll.noll plockade Anna upp mig och Sandra och sedan bar det av mot Santa Barbara. Vi åkte kustvägen dit och det var så vackert! Det var soligt och runt 18-20 grader- en perfekt dag!

Efter halloween-firandet sov jag över hos Anna och när vi vaknade på Lördag morgonen, hör och häpna, så regnade det. Vi blev riktigt förvånade för det har det nämligen inte gjort sedan vi kom hit. Vi åt frukost i lugn och ro och under tiden slutade det regna. När vi ätit färdigt gick vi ner på Montana och strosade i affärer. Där finns det sååå många mysiga småbutiker, dem ser dyra och exlusiva ut men priserna är för det mesta helt ok. Jag prövade en hel del kläder och köpte till slut ett par jeans. Och lyssna på det här: när jag och Anna promenerade på gatan mötte vi  Bree van De Camp från Desperate Housewifes!
    Efter någon timme kom Sandra ned till oss. Vi kikade i lite fler affärer innan det började regna igen och då menar jag REGNA med stora bokstäver. Världens störtskur. Men då hade vi blivit hungriga så vi gick in och satte oss på en mysig italiens restaurang och myste. Efter en god middag promenerade vi upp till Annas hus och jag åkte hemåt eftersom jag behövde jobba. Kvällen spenderade jag sedan med en sovande bebis och en hyperaktiv 3.5 åring.Han sov nämligen "middag" klockan 17.00-18.00 då jag kom hem och väckte honom. Men han var iallafall på ett mycket bra humör och vi målade med fingerfärg, han badade, vi tittade på film och lyssna på det här: vi läste 8 böcker, utan att han somnade. Så klockan 22.00 då hans föräldrar kom hem var han fortfarande vaken, men då tog dem över och jag somnade som en stock.

Som sagt tog jag efter mycket om och men Joannes bil till Santa Monica och min kära Anna. Väl där bytte jag om och sedan var det dags för oss, mig och Anna att sätta på oss våra lösögonfransar som vi köpt speciellt för dagen. Jag skojjar inte om jag säger att det var hur svårt som hellst att få dem på plats. Vi limmade och satte fast, tog loss, limmade igen, satte fast igen, tog loss igen.. MEN vi klarade det och till slut såg jag ut så här:



När fransarna sedan var på blev nästa projekt att kunna titta sig omkring med ett kilo extra hår på ögonen, extra svårt blev det för Anna som var tvugnen att köra bil med dem. Men göteborgare som hon är klarade hon det fin fint och vi kom fram till Hollywood hel skinnade. Sedan spenderade vi kvällen tillsammans:

Som dem flesta av er säkert redan vet så är halloween en STOR högtid här i USA. Dylan hade i fredags en halloweenparad på sin skola där alla barn och lärare var utklädda till allt mellan himmel och jord. Dylan var, tillsammans med ungefär hälften av alla andra,  utklädd till spindelmannen, hans bästa kompisar (alla tjejer) var prinsessor, en katt och Dora the explorer. Och lärarna var inte sömre dem, det fanns allt ifrån älvor och jätte bebisar till en ko.
 

    Efter paraden åt jag och Joanne frukost tillsammans på Cici´s. Jag åt amerikanska pannkakor med blåbär och banan- så gott! Mätta och belåtna åkte vi sedan till Target där vi strosade runt en ganska lång stund i jakt på lite allt möjligt. Ytterligare lite senare hämtade jag Dylan från skolan. Han var så hyper från allt godis han ätit så oj, oj, oj. Och sedan lekte vi, och lekte och lekte. Helt galen energi han fick av allt socker. Efter några timmars lekande var det dags att sätta sig i bilen och åka mot Beverly Hills där familjen skulle på halloweenfest med barnen. Vi satte oss i bilen och på två minuter hade den hyperaktiva Dylan somnat. Jag och Joanne fick därför en lugn och trevlig pratstund. Då vi kom fram till huset sov fortfarande Dylan och jag skojjar inte om jag säger att han inte gillar att bli väckt. Och varför skulle han göra det den här gången? Tanken var att jag skulle lämna av Joanne och barnen, dem skulle sedan åka tillsammans med Mark i hans bil hem, och sedan skulle jag ta Joannes bil och åka vidare MEN stackars Joanne blev asstressad då Dylan inte kunde bete sig och ville att jag skulle stanna och hjälpa henne, så så blev det. Men efter ca 30 minuter senare var jag iallafall på väg...

Älskade Amanda med familj, TACK! Ni är helt underbara och det värmer såååå mycket att ni gör er besväret att skicka underbart gott, svenskt, godis till mig. Just nu sitter jag här och gottar mig i choklad, lakrits, racebilar och massa annat gott medans jag tänker på er och hur mycket ni betyder för mig! Massor med kramar!