Cupcakes
När jag vaknade I morse var det alldeles tyst här hemma. Jag bytte om och precis som jag klev ut I hallen slängdes dörren upp på vid gavel. Där stod Dylan med det största leendet jag någonsin sett, det riktigt strålade om honom. “Jula”, sa han, “do you wanna bake cupcakes with me?” Hur skulle jag kunna säga nej till det? Så cupcakes blev det. Herregud, så här I efterhand borde vi ha bakat någonting annat. Kan du tänka dig hur roligt han hade? Han kunde ju pilla på allt ifrån äggskal till elvispen med alla tusen roliga knappar att trycka på, till alla muffinsformar och den underbart kladdiga smeten som var jätte rolig att stoppa fingrarna I för att sedan torka av på bordet. Och inte nog med det, när muffinsarna äntligen var färdig gräddade så skulle den underbara glasyren på tillsammans med det färgglada stösslet.
Tjoho- vilken underbart kladdig förmiddag. Men fina blev dem, eller hur?
Tjoho- vilken underbart kladdig förmiddag. Men fina blev dem, eller hur?
Kommentarer
Postat av: mamma
Bra jobbat Julia. Jag vet att du har viss förkärlek till att kladda också, men i det här fallet skötte Dylan om kladdandet.
Sköt om dig.
Mamma
Postat av: Mladen
Det var inte länge sedan du och Emma kladdade i våran kök, och nu sitter man i Dubrovnik och följer upp er utspridda över hela världen. Tiden går alldeles för fort. Fick tag i din blogg via Emmas och Daniels. Kul att se att det går bra. Ta väl hand om dig och dom, när dom kommer på besök.
Hälsningar till alla Mattsson från Mladen och Helena
Trackback
