Julia

Ja, så skulle man kunna sammanfatta de senatste dagarnas händelser. Jag börjar med jordbävningen: jag och Amanda, den nya svenska tjejen i Annas familj, var nere i Santa Monica. Vi hade strosat runt på tredje gatan och precis satt oss ned för att fika då vi hörde en högljud smäll och sedan kände våra stolar lyftas från marken, för att strax efter landa igen. Vi tittade på varandra och på alla förbipasserande som stannat upp med förvånade miner: vad tusan var det där? En gammal man som satt brevid oss böjde sig fram och berättade att det var en jordbävning. När jag sedan på kvällen pratade med min värdmamma Joanne berättade hon att jordbävningen på en skala från 1 till 10 varit en 6:a, inte undra på att vi kände av den!
   Amanda tar en fotografikurs på UCLA och behövde en modell för sin kommande hemläxa så hon frågade mig om jag kunde tänka mig att ställa upp. Det kunde jag, glad amatör som jag är. Så, lördagen spenderade sedan vi, jag, Amanda och kameran, på olika ställen i Santa Monica. Kanske kan jag visa er lite bilder då jag får dem. De blev faktiskt riktigt bra!
    Också var det Tori Spelling, min andra kändis här i LA efter Marcia Cross, som jag träffade idag i parken. Jag hade precis parkerat och tagit Dylan ur bilen då jag såg en tjej med en bebis som stod precis brevid mig, Jag tyckte jag kände igen henne och tittade en gång till. "Är du Tori Spelling?" frågade jag, "ja, det är jag," svarade hon. Jag sa att jag tyckte hennes bebis var jättesöt och hon tackade och log.

För att sammanfatta inlägget:
att vara med om en jordbävning- check
att vara "fotomodell-för-en-dag" - check
tillägg: att ta hand om en skrikande bebis en hel kväll som denna- check.