Julia

Som ni redan vet så var jag rätt uppspelt, övertrött och galet glad då jag klockan två på Onsdags natten satte mig i bilen och körde mot Los Angeles flygplats, LAX. Det tog mig 25 minuter att komma dit och sedan 5 minuter att hitta till rätt terminal och plats. Helt riktigt, under United skylten på terminal 7 stod dem. 4 trötta svenskar som flygit och flygit och väntat och väntat- och sedan flygit igen. Jag kan inte beskriva med ord hur det kändes att se dem igen. Eller jo det kanska jag kan: ren lycka. och kärlek. och värme. Efter många långa kramar så packade vi in oss i bilen och begav oss hemåt. I bilen pratade vi massor och det kändes som att vi var hemma på nolltid. Väl hemma visade jag dem lite av huset. Anton och Oscar, som fick dela rum, gick och lade sig fort. Mamma och Pappa var också väldigt trötta och gick även dem och lade sig. Och jag då? Ja du, jag var så trött så det fanns inte, så fort jag lade ned huvudet på kudden somnade jag. Och vaknade inte förrens jag blev väckt klockan 9 följande morgon..