Julia

I morse vid tio-tiden åkte jag och Joanne mot Burbank och ikea. Vi hade en trevlig resa och pratade en hel del. När vi kom fram till Burbank såg jag en stor gul-blå byggnad som visade sig vara ikea. Det var precis som att gå in på ikea hemma i svergie. Alla skyltar var på svenska och allt de sålde hade svenska namn. Där köpte vi en hel del saker till bebisen;  små handdukar, överdrag till hans säng och en matta. Efter det betalade vi och gick vidare in i deras mataffär där vi köpte vi marabou choklad, knäckerbröd, en svensk kokbok till Dylans mormor och älgmackaroner. I love it!
    Efter shoppingturen gick vi vidare till Californian Pizza Citchen där jag festade loss på en barbeque chicken sallad som var underbart god! Sedan bar det av mot Loehmans där vi strosade runt bland alla designer kläder.
   30 minuter från att vi lämnade affären var vi hemma. Innan jag gav mig av till poolen träffade jag D's morfar, mormor och mormors kompis. De var alla på bra humör och mormorn gick nästan i taket av lycka då jag gav henne kokboken, efter att vi sagt hejdå tog jag bilen till poolen där jag träffade Emelie, en ny svensk tjej som nyss flyttat hit- jätte trevlig! Vi pratade och pratade, solade och badade. Efter några timmar vid poolen åkte jag hemmåt och nu väntar jag på att Emma och Daniel ska komma hit!

När jag på fredags morgonen körde hem ifrån Anna lyckades jag virra till det riktigt. Jag åkte fel tre gånger! Jag fattade inte gps:ens instruktioner och blev allmänt förvirrad, men, efter att ha tärt lite extra på miljön kom jag hem efter ca 45 minuter. Väl hemma var det alldeles tomt, så jag fick en stund för mig själv då jag satte mig ned och funderade. Jag funderade nog lite för mycket, som man kan lätt gör då man varit riktigt nervös och nevositeten släpper, men, men efter att ha snyftat lite grann kändes det bättre.
När sedan Dylan med familj kom hem packade jag picnic och tog sedan med mig Dylan och grannens son till poolen. Vi hade några riktigt trevliga timmar tillsammans innan vi åkte hem och Dylan sov middag. Under tiden han sov facebookade, tvättade och städade jag lite. Efter ca 1,5 timme vaknade han och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans hemma I trädgården. Vi lekte med hunden Zoe, hade vattenkrig och en springtävling.Se bilderna nedan!
Efter det badade jag Dylan innan vi åt kvällsmat och tittade lite på “Firehouse dog”. Efter ca 20 minuters tittande gick vi in tills hans rum och läste lite innan han till slut somnade vid nio tiden. Då satte jag mig och tittade på filmen “Baby mama”. Rolig och mysig film! Efter filmen skypade jag med mamma och gick sedan och lade mig.

I början av den här veckan bestämde jag och min underbara vän Anna att vi skulle ses på fredag kväll hos henne I Santa Monica. Joanne berättade att jag kunde få låna hennes bil och jag tänkte optimistiskt att jag skulle ta mig ut på the freeway under veckan och träna inför Fredagen. Men hux-flux var det torsdag kväll och jag hade fortfarande inte kört något på motorvägen. Jag pratade då med Joanne och vi bestämde att på fredag morgon skulle jag köra motorvägen, tillsammans med henne, då jag skjutsar Dylan till skolan. Också kom fredags morgonen och vi satte oss I bilen. Jag körde ut på den 6-filiga monstervägen, åkte på den I ca 5 minuter innan vi svängde av för att komma till skolan, sedan gjorde vi samma sak hemmåt. Efter det träffade jag Mariana och Annabelle och vi åt lunch tillsammans. En timme senare och 15 dollar fattigare kom jag hem med en trött 3.5 åring. Han var så övertrött att det verkade som en omöjlig uppgift att få honom att somna. Men efter mycket om och men somnade han till slut. Efter att han vaknat satte vi oss I bilen och åkte över till Annabelles hus. Där lekte barnen tillsammans I ett par timmar innan vi rörde oss hemmåt. På hem vägen så slog det mig att kör jag inte till Anna själv så kommer jag inte dit och då tändes en gnistra och jag kände jag att nej fy tusan, jag ska bevisa att jag klarar det här! Så väl hemma satte jag mig tillsammans med Joanne som beskrev vägen för mig, plus att hon skrev ned den, vi har en gps men hon trodde att det var lättare att köra efter hennes beskrivning. Sen är det så att om jag tar en annan väg än den gps har plockat fram åt mig så räknar den om och hitter nya vägar från där jag befinner mig. Så lite lagom nevös sätter jag mig I bilen och det första jag gör är att köra fel, eller rättare sagt jag glömmer att kolla på Joannes beskrivning och åker iställer efter Gps:en. Men som tur var vart det rätt ändå, freewayen jag körde ut på sammanskopplades med den Joanne ville att jag skulle köra på så där ifrån följde jag hennes instruktioner. Och jag körde, och körde och körde. Tills jag ca 30 minuter senare var framme hos Anna. Då jag klev ur bilen var mina ben spaghetti. Men jag klarade det!! Och ni ska inte tro att jag låg och fegkörde I en fil hela vägen utan jag bytte faktiskt fil flera gånger.
     Väl framme hos Anna gick vi ned på Montana avenue hela vägen till Third street, där vi åt mat på en jätte mysig italiensk restaurang. Där satt vi utomhus klockan 8 på kvällen utan att frysa, det var helt underbart! Efter middagen gick vi runt lite på gågatan och tittade på alla gatumusikanter och dansare innan vi gled in på en biograf för att se filmen “My bestfriends girl”. Det började bra med att klantiga jag välter vår cola och popcornförpackning. Bara några få popcorn ramlade ur men det var värre med colan. Jag hade nämligen lyckas välta den rätt över en skål med massor med små ketchup förpackningar som nu badade I cola och isbitar. Det såg så roligt ut att vi inte kunde sluta skratta. Men jag tog mig iallafall fram till disken och berättade vad som hänt och vi fick en ny dricka. Tack, tack!
     Filmen var ingen höjdar rulle men ändå helt ok. Den började 22.30 och slutade inte förens klockan 00.30, då knallade vi I sakta mak hem till Anna och när vi skulle smyga in gick alarmet igång, oh my så diskreta vi var. Men, men roligt var det!

Tack min underbara Mamma och Pappa för all tid ni lägger ned på att prata med mig. När vi pratar känns ni så nära och ni ska veta att det inte går en dag utan att jag tänker på er. Tack min älskade Farmor för dina underbara telefonsamtal. Jag älskar dig så mycket och tänker på dig massor. Tack Signe för dina mail: dem är så roliga att läsa. Tack Evelina för att du är en sådan underbar vän och för att du håller kontakten med mig, det är alltid lika roligt att läsa vad du skriver! Tack min bästis Mimmi för dina underbara mail, du betyder såå mycket för mig och jag saknar dig massor. Tack Emma för dina mysiga mail och att du tar dig tid att komma och hälsa på mig. Det ska bli så roligt att träffa dig och Danni. Tack Amanda för alla dina fina mail, du betyder så mycket för mig. Tack Åsa för att du är den du är och för att du alltid bryr dig om. Tack Marina, min underbara vän. Jag hoppas verkligen du har det toppen I Australien!
    Mina bröder, Kitty, Shokh, Gurgen, Lyse, Elin, Shana – jag tänker på er och saknar er!

 

& inte minst: tack alla ni som tar er tid att läsa min blogg! Jag blir så glad då ni skriver kommentarer, tack Susanne, Cissi och underbara Telma, Meya och Benjamin- det värmer och gör mig alltid på bättre humor då jag läser vad ni skrivit. Det är nämligen så jag kan se vilka som läser.  Och avslutningsvis vill jag bara säga att alla ni som kan och vill: kom och hälsa på mig vettja'!

I morse vid halv elva tiden satte jag mig I bilen och körde mot poolen. Väl där var det riktigt lugnt fram tills det var dags för vattengymnastik. Då kom det 20 kvinnor I 60-70 års åldern. Innan de kom lyssnade jag på ljudbok på min ipod med efter att dem anlände, hörde jag ingenting av boken. De pratade och skrattade så högt att jag till slut stängde av. Men jag måste säga att det var väldigt intressant att lyssna på deras diskussioner huruvida Jude Law är snyggare än Josh Hartnett, hur man bakar de godaste bullarna och hur man undviker att  äta onyttig mat då man går ut på restaurang: “tänk bara att du kommer bli lika fet som mig om  du äter det!” sa en av kvinnorna. Efter det pratade dem om en helt fantastiiiiskt middag en av dem ätit kvällen innan, och kan ni tänka er hur svårt jag hade att hålla mig för skratt då en kvinnorna utbrast: “Vem vill följa med mig på bio, på den nya filmen Beverly Hills Chihuahua?” Och dem andra svarade I kör “Jag!

I morse klockan 7.30 gick mitt alarm igång på högsta möjliga nivå. Jag vaknade på ett kick och satte mig upp I sängen. Sedan gick jag upp, gjorde mig I ordning, åt frukost och satte mig I bilen och körde mot Encino, där min brasilianska vän Mariana bor. Det var första gången jag körde en längre sträcka själv men Joanne hade gett mig en vägbeskrivning så att jag visste hur jag skulle köra. Och fram kom jag, faktiskt utan några problem. Väl där hoppade jag och Mariana in I hennes bil och körde mot UCLA. Hon hade en karta över vägen dit och även en över skolområdet- som tur var för det är enormt! Vi hittade ganska fort huset vi skulle vara I men däremot var det inte lika lätt att hitta parkering. Men till slut hittade vi en lucka där vi klämde in oss. Väl framme vid skolan letade vi upp klassrummet och gick in. Där inne visade det sig vara 2 andra svenska au pairer, en turk, en tysk, några ryssar, massor med japaner, kinseser och koreaner, vissa lite äldre men de flesta I 20 års åldern. Vi hade jätte trevligt!! Läraren som verkar lite smått knasig verkade vara riktigt nevös:  pratade non-stopp och skrattade åt sina egna skämt. Tillägas bör att hon var den enda som skrattade. Nåväl tiden gick fort och helt plötsligt var vi på väg hem igen.
    När vi kom tillbaka till Encino satte jag mig direkt I bilen och åkte till Dylans skola för att hämta honom. Han hoppade glatt in I bilen och två sekunder senare sov han. Väl hemma körde jag in bilen I garaget och lät honom sova vidare där. Jag själv gick in, gjorde iordning Dylans lunch för nästa dag och fixade med lite små saker. När han sedan vaknade så åt han lite mellanmål innan det var dags för att hoppa I karate kläderna och sätta sig I bilen igen. Han sparkade, slog och ropade, eller snarare skrek “yes mam” I 30 minuter innan vi satte oss I bilen och åkte hemmåt igen. Vilken underbart givande lektion. Aja, iallafall, när vi kom hem åt Dylan en portion av sin favorit mat macaroni and cheese medans jag slängde in en pizza I ugnen. Nyttigt värre.
   Efter maten satte vi igång och bakade cup cakes. De ska nämligen ha “parents night” på Dylans skola I morgon kväll så Joanne ville att vi skulle baka tills dess. Den här gången visste jag, till skillnad från förra, vad jag hade att förvänta mig och jag tycker jag hanterade situationen riktigt bra. Självklart var det underbart kladdig och strössel överallt, men det var bara att gilla läget och sjunga med I alla hans High School Musical låtar. Mysigt värre!

I morgon börjar jag på UCLA. Spännande, spännande! Jag och min vän Mariana ska börja läsa en kurs som är uppdelad  på två träffar i veckan: Måndag 10.00-12.30 am och Tisdag 10.00-12.30 am. Det är en English As a Second Languge kurs och det ska bli jätte roligt! 

I Torsdags var jag som sagt till Topanga mall tillsammans med Mariana och Annabelle. Vi  började med att besöka Nordstrom Rack, som är en enorm märkesaffär där de hade 70% på nästan allt! Där inne spenderade vi lätt 2 timmar, Dock kom jag enbart ut med en klänning och en t-shirt medans de andra två hade händerna fulla! Efter det gick vi och tittade I några andra butiker innan vi satte oss och åt lunch på en restaurang jag inte minns namnet på. Maten var god och sällskapet var trevligt.Efter det var det dags för att hämta Dylan från skolan. Vi kom hem och han sov middag innan vi satte oss I bilen igen och åkte mot Woodland Hills där han rider. På vägen dit släppte Joanne, som också var med oss, av mig på Social Security Office. Där skulle nämligen jag gå in och fixa med lite pappersarbete under tiden dem var I stallet. Men så klart var det något som var fel och jag fick snällt gå där ifrån för att komma tillbaka en annan dag. Som tur var hade jag min bok med mig och satte mig ute I skuggan och läste tills Joanne och Dylan kom och hämtade mig. På vägen hem stannade vi till på Caliornien Pizza Kitchen där vi köpte mat (pasta med cocoskyckling) med oss hem. Jag och Dylan åt medan Joanne åkte till sjukhuset för att hälsa på Gavin. Efter maten badade jag Dylan och läste sedan för honom innan han somnade.
    Fredagen började med att Mark, pappan, tog Dylan till skolan medan jag och Joanne åkte och storhandlade. När vi kom tillbaks hem kom det en handy man som fixade lite allt möjligt och två killar som fixade så att jag nu har tillgång till internet på mitt rum. Joanne gav mig nämligen en bärbar dator för ett tag sedan, den är en lite äldre modell med funkar fin fint!  När klockan började närma sig lunch gjorde jag mat åt mig och Joanne. Vi åt kyckling med brunt ris och grönsaker. Efter det hämtade jag Dylan och tog honom till hans gymnastiklektion. En timme senare åkte vi hemmåt, han sov och när han vaknade åt vi middag tillsammans innan jag begav mig mot Starbucks där jag träffade Mariana, Annabelle och Peach. Vi fikade och åkte sedan vidare mot Calabasas där en av Marianas kompisar bor. Huset var enormt! Som ett slags slott, jag säger bara oh my vilket drömhus! Massor med rum, högt I tak med stora fina fönster och underbart vackert inrett! Där satt vi tillsammans och pratade och hade jätte trevligt! Timmarna rann snabbt förbi och vid ett-tiden på natten åkte vi hemmåt.
    Lördagen inleddes med ett födelsedagskalas för en av Dylans kompisar, det var bara det att när vi kom dit kunde vi inte hitta födelsedagsbarnet och gissa varför: han var inte där! Han var nämligen hemma och var sjuk. Men kalas skulle det vara ändå, Så vi åt pizza och tårta tillsammans med de andra barnen innan vi begav oss hemmåt. Väl hemma lämnade jag Dylan och hans pappa Mark själva och begav mig sedan mot pool för lite lugn och ro. Ca 2 timmar senare var jag hemma igen. Mark och Joanne åkte iväg på ett bröllop medan jag och Dylan mötte Annabelle och de 2 barnen hon tar hand om I Burbank park. Barnen lekte tillsammans och vi hade riktigt trevligt! Parkbesöket avrundades med varsin glass innan vi begav oss hemmåt,
    Söndagen har jag spenderat med min svenska vän Anna, som också är en au pair. Joanne skjutsade mig till Santa Monica vid 11 tiden då jag och Anna begav oss nedför Montana Avenue. Vi promerade runt I det fina vädret, tittade in I flera mysiga affärer, shoppade, åt en god lunch tillsammans I solskenet, promenderade lite till, åt glass och satt sedan hemma hos henne, eller ja, familjen hon jobbar hos, och pratade länge, länge. Kort sagt en underbar avslutning på en lyckad helg!

.. då sätter jag mig här och skriver. Jag tänkte börja med att berätta lite mer om I söndags då jag var till Hollywood. Jag åkte den ca 20 minuter långa resan tillsammans med tre andra au pairer som också bor här I närheten. Det var: Annabelle från El Salvador, Mariana från Brasilien och Peach från Thailand. Alla tre är verkligen jätte trevliga och lätta att umgås med! Vårt första stopp  var vid det stora köpcentrummet på Hollywood boulevard. Där parkerade vi bilen och gick till en mexikansk restaurang där vi åt mat. Eftersom farmor har frågat mig vad jag brukar äta så kan jag berätta att jag åt kyckling tacos, underbart gott!
    Efter lunchen gick vi ut I den 35 grader varma hettan och promenerade längs med walk of fame. Vi såg en hel del utklädda människor, stjärnorna med kändisars namn och the Chinese theater. Efter en timmes strosande satte vi oss I bilen igen och körde mot Hollywood Bowl som är ett enormt konsertområde. Väl framme träffade vi vår community counselor Judy. Oh  my som hon såg ut! En enorm vit solhatt över brunt “burrigt” hår, grå linnebyxor och en alldeles för stort t-shirt över sin spinkiga kropp tillsammans med skor I minst storlek 50, och som inte det vore nog så pratade hon såååå sakta att till och med jag, som inte är amerikan, undrade vad hon höll på med. Nåväl: det possitiva är att hon är lätt att känna igen. Hon gav oss våra konsert biljetter och berättade hur vi skulle gå för att komma till picnic area 7 där vi sedan hade en gemensam picnic. Det var riktigt trevligt och det känndes bra att få träffa andra som är I samma situation som mig. Vi var ca 40 au pairer från alla världens länder; Sydafrika, Thailand, Frankrike och massor med tyskar. Vi satt tillsammans, pratade  och åt I ca 2 timmar. Sedan letade vi upp våra sittplatser och gjorde oss redo för att se Brian Wilson från The Beach Boys. Konserten var ett riktigt sömnpiller men med mitt sällskap hade jag riktigt trevligt  ändå! Och jag menar blir man bjuden på en konsert så har man  ingen rätt att klaga!

Det var det och idag är det Onsdag. Igår var en värdelös dag, likaså dagen innan den. Dylan har varit sjuk och helt otroligt gnällig. Men idag tar vi nya tag och han verkar vara I form igen. Jag själv gick upp vid 9 I morse, skypade med mamma och pappa och tog sedan min väska och promenerade till poolen. Där låg jag och solade, badade och åt färsk frukt I lite mindre än 2 timmar. Sedan plockade Joanne upp mig och vi hämtade Dylan från skolan. Han kom hem och han och jag gick ganska snabbt upp till övervåningen och läste Rattatouille, sedan släckte jag lampan och han somnade som en stock. Nu har han precis vaknat och Joanne är uppe hos honom.
    Ikväll har jag inga speciella planer förutom att vara med Dylan men I morgon förmiddag ska jag, Annabelle och Mariana åka på en shoppingtur här I Tarzana!

Efter mitt poolbesök hämtade jag och pappa Mark Dylan från hans skola. Vi åkte hem och Dylan sov middag tillsammans med sin slutkörda pappa. När de sedan vaknade åkte vi och köpte blommor och ballonger som vi tog med till sjukhuset. Väl där fick vi träffa en glad men väldigt trött mamma Joanne. Hon berättade att läkarna under natten märkte hur bebisens hjärtslag gick upp och ned och sedan vid 3.30 gick ned så kraftigt att de var tvugna att plocka ut honom via kejsarsnitt. Hon åt en hel del medicin men hade trotts detta otroligt ont I magen, vilket jag inte alls tycker är särskilt konstigt. Tillsammans gick vi fyra ut till hissen och åkte upp till våningen där alla bebisar ligger. Innan vi fick gå in till rummet där Gavin ligger var vi tvugna att skrubba våra händer och sätta på oss munskydd.

    Gavin är en av de minsta bebisarna jag någonsin sett! Han är 35 cm lång och väger 1,2 kilo. (Som Lina och Ida?) Han ligger I en kuvös och kommer göra det under de kommande fem veckorna. Alla ni som känner mig vet att jag har lätt till tårar så hur skulle jag kunna stoppa dem vid ett sånt här tillfälle? Han är så underbart fin! Mamma Joanne bara tittade på mig och konstaterade: “alla som tittar på honom bara gråter!” … och så fällde hon också en liten tår. Mitt bland alla dessa tårar sa pappa Mark: " Julia, nu är det dags för en facebook bild!" Haha, skön kommentar! De här är de enda bilderna jag har på honom just nu, de andra är inte inlaggda ännu men jag lägger upp fler (bland annat facebook bilden) så fort jag kan!

 

Inatt klockan 3.40 vaknade jag av att telefonen ringde. Jag hörde att Mark svarade uppifrån och några minuter senare hörde jag steg utanför min dörr. “Julia”, ropade han, “Joanne ska föda nu, jag måste åka!” Jag öppnade dörren och såg honom yra runt, “vart är kameran? Vart är videokameran?” Jag hjälpte honom leta, vi hittade dem snabbt och han åkte. Jag gick då upp på övervåningen där jag lade mig uppe på Joanne och Marks säng. Jag slumrade till och blev sedan väckt av en nyvaken Dylan vid 6.30. Han såg förvirrat på mig och undrade vart hans mamma och pappa var? Jag berättade som det var och han lugnade sig. Vi gick ned och gjorde I ordning frukost. Han frågade mycket och var på ett bra humör. När vi börjat äta kom pappa Mark hem. Han skjutsade sedan Dylan till skolan och vi bestämde att han efter skolan ska få åka och hälsa på lillebror Gavin.

   Jag skypade med mamma och lade mig sedan I min säng för att sova lite. Jag slumrade till ca en timme, klev sedan upp och gick en promenade med hunden Zoe. Nu ska jag äta lunch och sedan ta en promenad till poolen.

Vilken dag, jag säger bara det. Det hela började från det att jag öppnade mina ögon I morse. Jag vaknade men en hemsk hemlängtan. Tårarna bara rann och jag kunde inte förstå hur jag ska kunna vara utan alla mina änglar där hemma I ett helt år. Jag klädde på mig och som tur var så var det bara jag och städerskan hemma så jag gick och satte mig framför datorn. Och jag säger bara tack gud att mamma var ute på skype, min räddning här på andra sidan jordklotet. Vi pratade, eller jag pratade, grät och snöt mig om vart annat medan min underbara mamma lyssnade och tröstade. Tack mamma! När det gått ca en timme och det började kännas lite bättre så tog jag mig I kragen, sa hejdå och tog en promenade mot poolområdet. Det tog 20 minuter att komma dit och när jag väl kom fram så hade jag hela poolområdet för mig själv så jag simmade och solade lite om vart annat. När klockan sedan började närma sig 1200 så promenerade jag hemmåt. Väl hemma gjorde jag iordning en tonfisksallad som jag åt till lunch. Efter det kom Dylan hem. Vi pratade lite om skolan och hans dag och sedan åkte mamma Joanne till sjukhuset för att kola bebisen och jag lade Dylan. Under tiden han sov passade jag på att städa och fixa lite grejer här hemma. Strax innan han vaknade ringde Joanne och berättade att hon kommer bli kvar på sjukhuset över natten, pga att något är fel med barnet. Så då kom Dylans mormor och morfar över för att skjutsa Cecile, städerskan, till bussen, efter det åkte dem vidare till sjukhuset för att hälsa på Joanne.

    Jag och Dylan målade med fingerfärg och spelade trummor och gitarr till en av hans favoritlåtar: “I want action tonight” med Poison. Jag tror faktiskt att jag hade lika roligt som honom under vår rockkonsert. Mitt under pågående rockande stod plötsligt pappa Mark I dörren och skrattade. Han berättade för Dylan att han skulle ut och äta middag och att han sedan skulle komma tillbaka och lägga honom för natten. Efter att han åkt badade jag Dylan. Sedan gjorde jag honom redo för att sova och han valde två böcker som vi läste, och om jag säger att Mark fortfarande inte är hemma så förstår ni hur lätt det var att få honom att somna. Nåväl, det gick efter många om och men.

   Joanne ringde nyss från sjukhuset och de säger att de kan bli tvugna att plocka ut barnet vilket dag som hellst nu! Oh my, so I’m kind of busy..

Idag började Dylan förskolan igen efter sommarlovet. Vi gick upp vid halv åtta tiden, åt frukost I lugn och ro och begav oss sedan mot skolan vid halv nio tiden. Han var glad och lättsam. När vi kom fram till skolan gick han direkt bort till sina kompisar och började leka med dem- så lätt var det avklarat! Peace of cake som man säger här I Amerika.

     Sedan åkte jag och mamma Joanne hem. Vi tog en kopp the tillsammans innan hon åkte iväg igen. Jag tog Zoe på en liten promenad och satte mig sedan framför datorn och skypade med pappa. När klockan sedan började närma sig halv ett, efter att jag och Joanne  ätit lunch tillsammans åkte vi tillbaka och hämtade Dylan. Väl hemma släppte Joanne av mig och Dylan. Vi gick in och han var inte ens ledsen- wihoo! Vi målade lite och gick sedan upp för att läsa innan han sedan sov middag. Under tiden han sov svettades jag ute I solen med min ljudbok. Det  är så underbart varmt här. När han sedan vaknade åt vi lunch tillsammans, jagade osynliga pirater I trädgården, spelade fotboll och tränade på att cykla. (snacka om vardagsmotion) När klockan sedan började närma sig sex så kom Dylans mormor och morfar över- de är högljuda, glada och lite smått galna. Med andra ord helt underbara! Vi fikade tillsammans och strax därefter kom Joanne hem. Kort sagt: jag har haft en toppen dag!

Dagen började som jag redan nämt med en kort morgonpromenad med hunden Zoe. Efter det åkte jag, Catherine och hennes kompis Matilda till Velvet hands där vi fick såväl manikyr som pedikyr. Det var underbart! När vi kom dit blev vi alla tilldelade varsin rosa massagestol, som alla stod på rad. Där man fick sätta sig ned och doppa fötterna I det ångande fotbadet. Sedan kom det en anställd som skrubbade, peelade, filade, smörjde och masserade såväl fötter som naglar. Detta följdes av klippning och målning av naglarna. Efter det gick vi över till händerna. Även dem fick samma behandling. Det kändes väldigt lyxigt att få sitta där och bli ompysslad I en hel timme och ändå inte behöva betala mer än 250 kronor.    

     Efter den lugna stunden var det dags att bege sig hemmåt och göra färdigt det sista inför Catherines födelsedags/avskedsfest.Vi skärde sallad, plockade fram kex och dip, gjorde iordning friterade räkor, plockade fram cupcakes och hämtade såväl pizza som tårta. Vi hann också med att dekorera huset med ballonger och banderoller som det stod “happy birthday” på innan gästerna började droppa in. Dem första som kom var två israeliska killar, efter dem droppade två tyska tjejer in tillsammans med en tillhörande pojkvänn. De två tyska tjejerna jobbar båda två som au pairer och bor ganska nära mig. Lite senare på kvällen kom ett gäng svenska studenter, en svensk tjej som jobbar som au pair I Santa Monica och två mtv-killar. (och en av dem var Shire). Vi hade jätte trevligt! Vi åt och pratade en massa. Tårtan var helt underbar! Den var gjord av vanlig tårtbotten och som fyllning var det chocolate chip cookies och uppe på glasyr. Den var så underbart god! När vi ätit färdigt gick vi och satte oss på gräsmattan och pratade. Och där satt vi ända tills vi blev genomblöta av att vattenspridaren gick igång. Mig gjorde det ingenting att jag blev blöt eftersom jag ändå inte skulle gå ut men de andra skulle vidare till Hollywood så för dem var inte lika roligt. Men med hjälp av handdukar och hårtork löste det sig. Och jag måste säga att det var en minnesvärd avslutning på en lyckad kväll!

Nu är klockan elva och jag har duchat, ätit frukost och gått ut med hunden Zoe. Som för  övrigt är värdens lataste hund, lyckas man få henne att promenera längre än fem minuter så ska man vara glad. Det lyckades inte jag med idag. Vi gick till slutet på gatan där hon demonstrativt satte sig ned. Och där satt hon, jag försökte dra med henne men icke! Så det slutade med att vi vände och gick hemmåt. Vilken morgonpromenad va?

 

 

 

 

Hunden Zoe.

När jag vaknade I morse var det alldeles tyst här hemma. Jag bytte om och precis som jag klev ut I hallen slängdes dörren upp på vid gavel. Där stod Dylan med det största leendet jag någonsin sett, det riktigt strålade om honom. “Jula”, sa han, “do you wanna bake cupcakes with me?” Hur skulle jag kunna säga nej till det? Så cupcakes blev det. Herregud, så här I efterhand borde vi ha bakat någonting annat. Kan du tänka dig hur roligt han hade? Han kunde ju pilla på allt ifrån äggskal till elvispen med alla tusen roliga knappar  att trycka på, till alla muffinsformar  och den underbart kladdiga smeten som var jätte rolig att stoppa fingrarna I för att sedan torka av på bordet. Och inte nog med det, när muffinsarna äntligen var färdig gräddade så skulle den underbara glasyren på tillsammans med det färgglada stösslet.
    Tjoho- vilken underbart kladdig förmiddag. Men fina blev dem, eller hur?

 Här kommer äntligen bilderna fran New York!

Mina 2 reskamrater fran Sverige till New York.
En typisk amerikans lunch- nyttig och bra!
Malin och Anna, tva svenska tjejer jag akte pa en guidad tur i New York med.

New York.
Malin, Anna och jag i discohissen pa vag upp till toppen pa Top of the rock.

Utsikten fran Top of the rock.
Jag uppe pa toppen!
  Top of the rock - dar uppe var vi!
Times square.
Times square igen.
Antagligen varldens storsta m&m butik, 3 vaningar proppfulla med godis!

Idag har varit ännu en bra dag. Jag blev väck av en morgonpigg Dylan som ville att jag skulle komma och äta frukost med honom och mamma Joanne. När han klev in mitt rum sa han förvånat: what are you doing? När jag svarade att  jag sov så svarade han, som alltid, varför? När jag svarade att det var på grund av att jag var trött  så bara tittade han på mig och sa, oh Jula (precis som Carl kallade mig då han var mindre)  kom igen nu! (come on!) så, jag klev upp och åt frukost med dem. Efter det åkte Joanne till sin yoga medan jag och D tog med oss Catherine till en strand här I närheten. På stranden var det lugnt och bara några  f å personer. I luften vid 11 tiden var det 100 farenheit, vilket motsvarar ungefär 35 grader Celsius. För en dag på stranden var det perfekt. Vi badade I det sverige-varma vattnet, byggde sandslott och spelade fotboll. Dylan var på bra humor och vi hade det riktigt trevligt. När vi frammåt tre-tiden började dra oss hemåt  för att hinna I tid till D’s karate hade temperature stigit ytterligare. På karaten, som var väldigt intressant att titta på, fick barnen sparka, sl å och skrika ‘yes mam’ I  30 minuter. Behöver jag skriva vad jag tyckte om det? Nåväl, när vi kom tillbaka hem hade jag, D och Catherine picknick I trädgården. Efter det plockade D fram några böcker som han läste för mig, eller ja, läste och läste han hittade på egna berättelser till bilderna som  slutade med att  jag var en stor blå val som gillade att äta gafflar. Typ. 

   Efter det satte sig D framför datorn medans jag hjälpte Joanne med maten. Vi åt stekt kyckling, “shrimps” (typ stora räkor) och grönsaker tillsammans med brunt ris. Gotti gotti!

 

Länken från igår verkar inte funka men vill du lyssna på låten så heter den “I kissed a girl – Katy Perry” och ja, jag har klippt in alla å, ä och ö. Vad gör man inte för sina läsare? :)

 

kan du tanka dig hur sot han ar da han klammer i for fullt och sjunger: i kissed a girl and i liked it.
   kande bara att jag ville dela med mig om detta. :)

http://www.youtube.com/watch?v=tAp9BKosZXs

Hej alla!

Det kanns som att allt antligen borjar falla pa plats. Igar var jag pa stranden hela dagen med Catherine och hennes svenska kompisar. Vi var runt tio stycken och alla var jatte trevliga!  Vid fyra-tiden packade vi ihop vara saker och akte till en av killarnas hotellrum. Dar inne var vi typ 5 minuter sa vi bot I princip bara klader vi skulle namligen vidare till en barbeque och darfor hade vi brattom. Sa du kan ju tanka dig hur frash man kanner sig med sand overall , rod brand nasa och otvattat har. Sweet. Men, men vi satte oss I bilen och korde till bell air. Nar vi kom fram hade alla redan atit sa vi slanged pa de sista korvarna. Tjejen som hade barbequen var valdigt trevlig och bode I en stor tvavaningsvilla tillsammans med hennes foraldrar, som for tillfallet var nagon annan stans, vi gick runt och halsade pa alla och de var hur trevliga som hellst! Alla anerikanare ar sa trevliga och latta att prata med. Vi var dar fran fem-tiden till halv tio. Sedan korde en av tjejerna hem mig.

   Nar jag vaknade I morse var jag utvilad och pa bra humor. Jag gick upp, duchade och at frukost med familjen. Sedan akte jag, Dylan och mamma Joanne, och Dylans kompis och hennes papa, pa bio. Vi sag fly me to the moon, en ny 3D film som var sa haftig. Alla figurer kandes sa nara att man ville racka fram handen och kanna pa dem. Dylan tyckte dock det var lite for bra gjort sa han tog av sig glasogonen lite till och fran. Efter det at vi lunch pa en restaurang tillsammans. Dar motte Mark, Dylans pappa, upp oss och sedan akte han och Dylan hem. Jag och Joanne akte till en superstor mataffar och handlade. My god va vi handlade! Nar vi sedan kom hem gick hon, jag och D till poolen och badade och efter det grillade vi tillsammans hela familjen. Det var jatte trevligt och det kandes bra att verkligen hinna prata ordentligt med dem. Dem ar sa trevliga, speciellt  Joanne som verkar toppen.

Sa vad ska jag saga: det ar forsta dagen jag inte kannt mig ledsen och haft hemsk hemlangtan. And that’s a good thing, right?